
De modigas rike är den andra fristående romanen i en trilogi om det nykoloniserade Australien. Tiden är slutet av 1700-talet och början av 1800-talet och i centrum för handlingen står dels några brittiska familjer som på olika villkor kommit till Australien, dels en grupp aboriginer vars liv oåterkalleligt kommer att förändras när nykomlingarna tar över deras land.
Familjen Cadwallader är en engelsk överklassfamilj med visst inflytande i den nya kolonin. Då unge Edward i den förra romanen hade våldfört sig på en tjänstflicka undslapp han enkelt sitt straff och förpassades för en tid till norra Australien. Nu har han, tillsammans med fru Eloise och deras barn, flyttat tillbaka till Sydney. Men han är fortfarande lika våldsam och oberäknelig.
Mandawuy är aborigin och när ett lågande hat till Edward Cadwallader. Han och hans mamma var de enda som överlevde massakern när Cadwallader och hans män stormade deras läger.
Susans son George Collinson arbetar som valfångare men kommer efter hand att ägna sig mer åt att göra affärer. När han möter Eloise Cadwallader på en bjudning hos guvernören blir han djupt förälskad.
Alice Quince, ska gifta sig med den före detta straffången Jack, och har väntat länge på att han skulle bli frigiven. Nu har han skaffat sig en ranch med Susans bror Bill och hans fru Nell. Alice reser från England och kommer efter en mycket lång och händelserik resa äntligen fram till Australien. Med sig på båten har hon en fårhjord och en häst och hon ser fram emot att återförenas med Jack på hans gård. Men när Alice får klart för sig att Jack delar gården med en annan f.d. straffånge och dennes fru, en vulgär och högljudd kvinna som tidigare var prostituerad, blir hon nästan avskräckt. De gör att Alice och Nell får en mycket dålig start på sin ”vänskap” och det verkar som om de aldrig ska bli vänner.
Jag läste och lyssnade på boken genom Storytel. Tamara McKinley kan verkligen få en att vilja läsa mer. Jag vill veta vad som ska hända med Susan Penhalligan barn och Jonathan Cadwalladers barn och hur allt hänger ihop. De är lättläst och engagerande. Men karaktärerna är inte så välutvecklade. George Cadwallader är bara en karikatyr. Jag gillar inte heller hur Susan kan förlåta Jonathan för allt han gjort mot henne och hennes familj.
Jag gav boken tre stjärnor på Goodreads. Boken fanns också med på min #Hyllvärmare2018 lista.