Igår när jag var på Ica kunde jag inte låta bli att köpa Elefanten som gick upp i rök av Haruki Murakami. Den kom ut i reviderad översättning 2013.
Det är Eiko och Yukiko Duke som översatt den och jag tycker näst om Murakamis böcker som översatts av dem.
Etikettarkiv: Haruki Murakami
I min bokhylla: K
Tre lästa:
Kitty and the Midnight Hour av Carrie Vaughn. Kitty Norville jobbar nattskiftet som DJ på en radiostation i Denver och hon är en varulv. Naturligtvis har hon inte berättat för någon att hon är en varulv. Hon råkar starta The Midnight Hour som blr en slags rådgivningsshow för supernaturals. Hon blir en kändis men alla är inte så förtjusta i vad hon gör. Jag gillar verkligen Kitty. Sen är det ju jättekul att en varulv heter Kitty.
Kungen av Klondike av Jack London. Elam Harnish är en guldgrävare i laska i slutet på 1800-talet. Han kallas för Burning Daylight och man får följa hans resa från en djärv vildmarkens son till en spekulerandemångmiljonär.
Kaos av Raymond E. Feist & Janny Wurts är den fjärde delen i Imperietsdotterserien om Mara av Acoma. Det är en fantasyroman om Imperiet som är typ som Asien. Det är svårt att berätta vad boken handlar om.
Tre olästa:
Konsten att vara snäll av Stefan Einhorn. Författaren berättar om vad äkta snällhet är och om de motkrafter som hindrar oss från att vara snälla. Jag har inte läst en och förstår inte varför jag köpt den.
Kungamordet av Hanne-Vibeke Holst är den fristående fortsättningen på Kronprinsessa. Jag läst den men gillade den inte så jag har inte velat läsa Kungamordet heller.
Kafka på stranden av Haruki Murakami. Kafka Tamura ger sig ut på en resa bort från sin far för att leta reda på sin mor och syster. Vi träffar oxå den gamla Nakata som talar med katter. Ondingen är en man klädd i rött med hög hatt och svarta stövlar vid namn Johnnie Walker.. vet inte varför jag inte läst den här boken.
En kort Murakami
Jag brukar ju förknippa Murakami med lite tjockare böcker än den här tunnisen på 236 sidor. Jag menar den första boken jag läste av honom Fågeln som vrider upp världen var väl på över 700 sidor..
Jag har ju inte precis varit extatisk över Murakamis senaste projekt 1Q84 uppdelad på tre olika böcker. Men den här boken tycker jag faktiskt bättre om. Den är inte lika bra som Fågeln som vrider upp världen, men riktigt bra iallafall.
Mari sitter på ett nattöppet fik. Hon läser en bok och petar i maten hon beställt och dricker sitt kaffe. Sen kommer jazztrobonisten Takahashi in och sätter sig med henne. Han säger att han träffade henne för två år sedan när hans kompis var på en dejt med hennes äldre syster Eri. Mari är inte så intresserad, men fortsätter ändå samtalet med honom. Han frågar om hennes syster men hon svarar undvikande.
Vi om läsare får dock veta att Eri ligger och sover. Att hon tycks vara fången i en sömn hon inte kan vakna upp från. Rummet hon sover i ser ut som hennes eget sovrum, men är inte det..
Mari sitter kvar på fiket när en kvinna kommer in och ber henne om hjälp. Kvinnan är en föredetta boxare som numera är en nattportier på ett så kallat love hotell. En kinesisk prostituerad har blivit svårt misshandlad. Maris hjälp behövs eftersom hon kan kinesiska flytande och därför kan agera som tolk. Det är en affärsman som misshandlat kvinnan så brutalt.
Under timmarna fram till gryningen korsas Takahashis, Maris, affärsmannens, nattportierns och Eris vägar på olika sätt.
Det enda som jag har att invända på är att boken är lite för kort. Jag skulle gärna ha velat veta mer om alla. 🙂
Epic Fail!
Jag är bra duktig ibland.. Detta ska läsas med drypande sarkasm. Hur lyckas jag som hade med mig 4 böcker bara få med mig en av dem hem till mamma och pappa? Resten ligger fint på jobbet. Vad gör de för nytta där kan man ju undra. Ingen som helst nytta! Som tur är fick jag dock med mig Efter mörkrets inbrott som lär bli utläst ikväll. Men sen då? Vad ska jag hitta på då? Jag som tänkte slappna av efter en helvetesdag med några bra böcker.
I och för sig har ju mor & far flera bokhyllor fulla med böcker. Men orka börja på något nytt som jag måste släpa med mig. Kanske ska jag kolla på film istället. Men utbudet är riktigt mediokert. Får ta nått som jag gett pappa på dvd. Senaste Indiana Jonesfilmen kanske? Eller så blir det nån bok från bokyllan ändå. Man vet ju aldrig…;)
Trött måndag
Frukost på tåget! Idag blir det intensivt. Det ska repeteras på teatern inför föreställningarna imorgon. Sen ska jag tydligen på facklig kurs om samverkan. Jag försökte slippa eftersom vi måste ställa i ordning utställningen i foajén på teatern. Men ingen kunde ersätta mig. Typiskt.. Sen är det möte med rektorn och två föräldrar kl 17.
Jag måste oxå. Hinna ringa hälsocentralen och förnya ett recept. Men när ska jag hinna det?
På onsdag går vi besök på skolan av lärare och politiker från en fransk stad som vår kommun har ett samarbete med. Undrar hur eleverna beter sig dagen efter föreställningen? De brukar vara ganska trötta då..
Torsdag & fredag är det studiedagar. Men nu ska jag äta frukost och läsa Efter mörkrets inbrott av Murakami. Ha en bra dag!
Den sista delen..
Framsidan ser likadan ut som de två innan förutom att 1Q84 har blå text nu, röd text eller grön text.
1Q84 -tredje boken är den sista delen i Murakamis 1Q84 romanserie. Om det varit någon annan författare än just honom så vet jag inte om jag skulle läst klart alla delarna. Jag tyckte att den första boken var helt ok, men den andra boken gillade jag inte alls. Nu är som sagt den tredje boken utläst. Jag tycker att den är bättre än den andra. Jag irriterar mig inte lika mycket. Men jag tyckte de första 100 sidorna av boken var lite sega. Men sedan gick det bättre. Se sista 300 sidorna läste jag i en sittning.
Det är ju historien om Aomame och Tengo som intresserar mig mest. Aomame är inte en lätt person. Tengo har jag mycket lättare att tycka om. Jag tycker hela boken påminner om någon David Lynchfilm.
Aomame är fortfarande isolerad i en hemlig lägenhet efter det utförda mordet på ledaren för Sakiake. Hon börjar dock misstänka att hon är gravid vilket borde vara omöjligt eftersom hon inte haft sex. Hon räknar ut att hon måste ha blivit gravid vid tidpunkten för mordet när det var ett fruktansvärt åskväder. ju mer och funderar över saken desto säkrare blir hon på att Tengo är pappan, fast hon inte träffat honom på 20 år…När hon sitter där i lägenheten kommer en tvkontrollant från NHK och knackar på dörren och kräver att tv-avgiften ska betalas.
Tengo befinner sig hos sin pappa som ligger i koma. Fadern var för övrigt en tv-kontrollant från NHR. I Tengos lägenhet finns Fukaeri (som skrev Luftpuppan) som också gömmer sig. men en tv-kontrollant knackar också på hennes dörr. vem kan det vara och vad vill han egentligen.
En helt skruvad berättelse som får ett bättre avslut än jag trodde den skulle få. Men jag tycker inte att den är Murakamis mästerverk.
Så här tyckte jag om 1Q84 – första boken och 1Q84 – andra boken
Är lite speciell jag..
Vad ska man göra när man som jag upptäcker att den påbörjade boken To Kill a Mockingbird ligger kvarglömd hemma i hallen och man själv befinner sig ca 8,5 mil därifrån och inte kommer hem förrän imorgon? Man läser en annan bok är det givna svaret! Men vilken bok? Jag har naturligtvis alltid med mig en back up-bok. I det här fallet Maken av Gun-Britt Sundström. Men jag kände inte riktigt för att börja på den.
Så istället begav jag mig till biblioteket efter jobbet och såg där Murakamis 1Q84 -tredje boken , som jag lånade på mig. Inget konstigt med det tänker ni. Men jo det är det för jag har den redan hemlånad. Fast den befinner sig i Gävle. Så jag tänkte börja läsa boken och lämna tillbaka den imorgon innan jobbet, och sen fortsätta läsa i den jag har hemma. Smart va? Boken är bara utlånad i ca 12 timmar och jag får äntligen tummen ur och börjar läsa den! Man får inte vara dum inte..
Nya böcker
1Q84 – andra boken
Framsidan ser exakt likadan ut förutom att 1Q84 står med röd text istället för grön och att det står andra boken. Varför gjorde han inte en bok av de tre delarna? Ville han att läsarna inte skulle skrämmas bort av tjockleken på boken?
Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva om den här boken. Så jag skriver det som står på baksidan av boken:
” Det man inte förstår utan förklaring kommer man inte förstå även om det förklaras.
Juli-September 1984. Efter framgångarna med romanen Luftpuppan rubbas Tengos trygga vardagsrutiner en efter en. När han en kväll ser två nånar på himlen börjar han ifrågasätta vad som är verklighet och vad som är berättelse i hans liv.
Livet i 1Q84 års värld innebär valsituationer och beslut Aomame helst skulle slippa, och hon ställs inför ett uppdrag som kommer att kräva mer av henne än något annat hon tidigare gjort. Utan att veta om det börjar hon och Tengo att närma sig varandra, men frågan är om det är möjligt för dem att mötas. Kanske är det kärlek, kanske är det något mycket mer komplicerat än så.”
Den andra delen är lik den första. Men jag är ändå besviken på den. Precis som i den första boken är det omotiverat mycket sexskildringar eller låt mig omformulera mig, det är en massa sjuka sex/sexövergreppsbeskrivningar. Det pratas om ”rening” så att Little people inte ska hitta Fukaerioch Tengo. Gissa vad den reningen är… Så är det ledaren för sekten som hamnar i ett tillstånd när hela hans kropp stelnar och inte kan röra sig. Jag menar hela hans kropp stelnar.. Då är det tre småtjejer som har sex med honom. Tjejerna är mellan 10-14 år och det spelar ingen roll att man sedan får veta att det inte är riktiga tjejer. Näe det är helt enkelt för sjukt! Vad är det frågan om?! Hela boken är helt rubbad och fruktansvärt obehaglig. Jag läste klar den för att få reda på vad som hände med Aomame och Tengo. Vet faktiskt inte om jag vill läsa den tredje. Men det kommer jag med all säkerhet göra ändå. Jag måste få veta vad som kommer hända, hur sjukt det än är.
Sen irriterar jag mig mer på språket i den här boken. Det är ett jäkla tjat om hur Aomame förvrider sitt ansikte, sen mot slutet av boken börjar Tengo oxå göra det. Måste man använda ssamma ord hela tiden?
1Q84 den första boken
Aomame är en kvinna med ett ovanligt yrke, ett hemliggt yrke. Utåt sett är hon enganska vanlig 30-årig kvinna som jobbar på ett gym. Hon har aldrig haft ett förhållandemed en man. Den enda som hon varit kär i är en 10-årig klasskamrat som hon inte träffat på 2o år. Nu befriar Aomame världen från misshandlande män utan att väcka misstankar. Hon är alltså en lönnmördare som handlar på uppdrag av en gammal dam. Men redan i början av boken upptäcker hon att hon hamnar i en annan verklighet. Första tecknet är när poliserna har en annan klädsel och andra tjänstevapen. Men ett mer tydligare tecken är när natthimlen har två(!) istället för en måne! Hon betämmer sig för att kalla den nya världen för 1Q84 istället för 1984 som det är egentligen.
Tengo är en 30-årig man som vill bli författare, men inte fått sittvgenombrott. I väntan på det undervsar han på ett collge tre dagar i veckan och skriver resten av sin tid. Han får till uppdraf att hjälpa en ung kvinna att renskriva hennes roman Luftpuppan. Tengo blir fascinerad av boken och av den debuterande forfattarinnan Fukaeri. För att förstå boken måste han veta mer om denna ovanliga flicka. Är det ens hon som skrivit boken?
Jag tycker om boken. Visst är den annorunda. Men jag gillar historien. När jag läst klar den vill jag genast läsa nästa. Hela boken är som ett stort mysterium. Visst förstår man ganska fort hur Aomame och Tengo hör ihop. Men historien om the little people och sekten och våldtäkterna vill jag veta mer om
Om det är något jag ska klaga på är det att det så mycket sex med i boken. Eller det är väl inget det som är felet. Men ibland är det löjligt beskrivet! Eller diskussionen mellan Aomame och Ayumi om deras bröst. Vem pratar sådär?
” Men jag gillar dina tuttar, Aomame. De har en elegant form ger ett intellektuellt intryck.” Intellektuella bröst det ni! 🙂
Jag vill inte säga för mycket om boken. Läs den själva! Jag har läst Fågeln som vrider upp världen och Sputnikälsklingen. Jag tror jag läst en till men kommer inte ihåg vilken.
Eller läs vad Calliope , Jonas Thente på DN eller Boktoka tycker.