Den sista boken om familjen Walsh?

IMG_6413[1]

Helen den femte och yngsta systern Walsh. Hennes liv går inte så bra just nu. På grund av finanskrisen får hon allt färre jobb som privatdetektiv. Inte hjälper det att hon istället för att betala räkningarna stoppar huvudet i sanden och hoppas på det bästa. Tillslut blir hon vräkt från sin lägenhet och tvingas flytta hem till sina föräldrar,  vid 33 års ålder..

Dessutom umgås hennes nya kärlek oroväckande mycket med sin fru. Hans tre barn är inte heller så lätta. Yngsta dottern älskar henne men är ganska påfrestande. Den äldsta dottern är det inga problem med, men den 13-åriga sonen Bruno hatar Helen och ljuger ihop vilka historier.

Men så dyker Helens ex Jay Parker upp och vill ha hennes hjälp. Ett av Irlands pojkband ska återförenas och göra 3 konserter. Men en av medlemmarna har försvunnit. Det blir Helens uppdrag att hitta honom.

Samtidigt kämpar Helen med en annalkande depression. Hon är livrädd för att sjunka så djupt ner i en depression som hon gjorde för några år sedan. Men vågar hon be om hjälp eller ska hon bara köra på som vanligt?

Jag tyckte att boken var riktigt underhållande, men inte så mycket mer. Jag blev obehagligt berörd av hennes syster Claires beteende. Om man vet att man har en syster som mått så dåligt som Helen gjort säger man inte såna saker som Claire gör. Claire verkar vara en iskall subba.

Boken är mycket bättre än Fru Walsh A-Ö (Mammy Walsh A-Z) som var riktigt dålig. Nu är jag sugen på Marian Keyes senaste bok The Woman Who Stole My Life. Läs om Marian Keyes och hennes andra böcker här.

IMG_6414[1]

Så här fin var boken under skyddsomslaget!

Mamma Walsh

20130812-235547.jpg

I familjen Walsh A-Ö är det självaste mamma Walsh som är huvudpersonen. I de tidigare böckerna har ju alla hennes döttrar fått berätta sina historier .
Jag har läst Vattenmelonen, En oväntad semester, Änglar och Finns det någon där i samma serie och Hemligheten på Mercy Close står oläst i bokhyllan,
Jag tyckte inte alls om Familjen Walsh A-Ö. I de andra böckerna är mamma Walsh rolig, men här är hon bara elak. Hon pratar skit om alla och då menar jag alla. Hon mer eller mindre hatar sina barnbarn och tar med ett av dem på utställningen Body Worlds där det är döda människor.
Hon lyckas också förolämpa deprimerade människor, impotens och de som har ADHD. Hon anser inte att något av det finns.
Nej den här boken tycker jag var en riktig skitbok. Denne inte rolig och är inte det meningen? Den passade inte mig I allafall.