Detta är den andra boken av Mark Levengood som jag lyssnar på. Också den här är baserad på hans texter. Han själv läser dem. Det är många anekdoter om hans familj(mamma, pappa, mormor, morfar, farmor) och om händelser han varit med om. Den är underhållande på sina ställen men inte alls lika rolig som Sucka mitt hjärta men brist dock ej

Men många av hans texter är tänkvärda. Hans mamma verkar vara en smått tokig människa, men samtidigt väldigt klok. Han själv är inte alltid det snälla mumintrollet. Han blir också arg och kan tänka elaka saker. (Ganska kul faktiskt). Roligast är när han träffar Danmarks drottning som tycker att finlands-svenska är så vackert. Då säger Mark att danska låter så vackert, fast han absolut inte tycker det. Eller när han som  16-åring tillsammans med en tjejkompis blir insläppta på Studio 54 och sedan blir tvugna att gå ut igen eftersom de inte har pengar. 

Men en sak som irriterar mig till vansinne är musiken som ska spelas innan varje spår börjar. Nån jäkla jazz improvisation med olika blåsinstument. Nej det kunde jag gott varit utan.

(bilden från www.adlibris.com)