På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Det har varit en intensiv helg. I fredags var vi till sambons morbror och åt julgröt med skinkmacka. Det är en tradition som sambons morföräldrar höll i men de är borta sen några år. Sambons föräldrar och hans moster med hennes två barn var också där. Och Benny, den franska bulldoggen. Vi hade en jättetrevlig kväll.

På julaftonen var vi hos svärföräldrarna och åt god julmat. Jag fick Desert Star av Michael Connelly och ett presentkort på Akademibokhandeln av sambon.

Idag var vi upp till mina föräldrar och firade med dem och brorsan, Mya, Theo och Thor. Jag fick några bokrelaterade julklappar. Av brorsan med familj fick jag bland annat ett presenkort på Adlibris och en en Harry Potterkjol som Mya hade sytt. Av mamma och pappa fick jag ett Harry Potternattlinne.

Denna veckas smakbit kommer från Jul i rampljus av Amanda Hellberg, från sidan 7:

Ulltuna, hösten 1902

Harriet Hjort hade svårt att andas. Hon satt på en pall i det lilla omklädningsrummet och höll sig krampaktigt i bordskanten, annars var hon rädd att yrseln skulle få henne att ramla i golvet. Framför henne fanns välbekanta saker och hon försökte fästa blicken på dem, på sin silverblanka puderdosa och den lilla flaskan med parfym som doftade syren. Sammetsportmonnän som var tom på mynt. Hon fångade en skymt av sig själv i spegeln och i oljelampans sken märkte Harriet att hon såg lika skräckslagen ut som hon kände sig. Hennes bleka hy var askgrå under fräknarna och en hinna av kallsvett fick pannan att blänka.  De mörka ringarna under ögonen påminde om blåmärken och läpparna var färglösa. Trots den kyliga hösten var det inte särskilt kallt i omklädningsrummet. Men Harriet huttradeändå, fast hon hade kappan på över sin ljusblå scenklänning, knäppt hela vägen upp till hakan. Nerifrån lokalen anade hon publikens förväntansfulla sorl och det fick hjärtat att bulta i vansinnestakt. Hon var sen, hon var alldeles för sen.