Jag har läst alla böcker av Michelle Magorian. Hennes mest kända är ju Godnatt Mister Tom som är helt otroligt bra. När jag hade en fyra för 5 år sedan så läste jag den för dem och de älskade den. De hatade verkligen Willies mamma. Hennes andra böcker finns också översatta till svenska och heter Hemlängtan, En kärlekssång, Plats på scen, I rampljuset och Tystnad tagning. Jag vet inte om de förutom Godnatt Mister Tom finns att köpa på svenska. Annars finns de nog på biblioteket.
Jag har nu läst hennes senaste, Just Henry, som kom 2008. Den heter Tystnad, tagning på svenska. Alla Magorians böcker utpelar ju sig under eller strax efter andra världskriget.
Året är 1949. Henry saknar sin pappa som dog som en krigshjälte. Han försöker att undvika att vara hemma så mycket som möjligt genom att gå på bio hela tiden. Han hatar sin styvfar Bill som han anser vara en skitstövel och en mes. Sin lillasyster Molly tål han inte heller. Hans enda tröst är att hans farmor bor hos dem.
När Henry träffar på en äldre dam Mrs Beaumont som hjälper honom att komma in på filmer med åldersgräns förändras hans liv. Han får också en ny lärare i skolan. En lärare som bryr sig om vad de är intresserade av. Henry hamnar i samma grupp som två pojkar han hatar. Jeffries som är sonen till en desertör (som Henrys far dog när han räddade) dessutom läser han böcker, och Pip som är en oäkting. Först vägrar han att ha något med dem att göra och läraren Mr Finch vägrar att ha något med Henry att göra innan han tar sitt förnuft till fånga. Tillslut händer det och Henry får äntligen två vänner i Jeffries och Pip. Han blir också vän ed Grace som är en mycket annorlunda flicka.
När Henry framkallar en gammal film från en kamera han fått låna av Mrs Beaumont upptäcker han något underbart och hemskt. Hans pappa verkar vara vid liv och han letar efter honom. Men varför har han varit bort i 9 år. Nu är ju hans mamma inte gift med Bill och Molly och den nya ofödda babyn är oäktingar.
Boken är spännande även om jag kan räkna ut i förväg mycket av det som hända skall. Jag tycker mest om beskrivningarna av filmerna och de olika biosalongerna. Det är fruktansvärt hur Jeffries och hans mamma blir behandlade för att folk tror att hans pappa var en desertör. För att inte tala om Pip och hans mamma. Usch!
