Ett antal svenska turister umgås ett par sommarveckor i Finistère i Bretagne i början av 2000-talet, två par och två löshästar, sex nyblivna vänner inalles. De badar, äter, gör utflykter och flirtar en smula över äktenskapsgränserna. Kvar finns några spridda foton, möjligen en gruppbild, en akvarell, och en anonym dagbok som skildrar deras eskapader.
Fem år senare börjar någon döda dem, en efter en, men först sedan kriminalinspektör Gunnar Barbarotti i Kymlinge brevledes förvarnats om morden. Fallet uppmärksammas stort i media och drevet motpolisen går. Mördaren fortsätter dock att gäcka utredarna och framstår som alltmer obegriplig och undflyende.
Jag har tidigare läst Människa utan hund som är den första delen om Barbarotti., men det var för mer än 15 år sedan. Jag kommer bara ihåg att jag tyckte om den.
En helt annan historia har stått oläst i min bokhylla sedan 2007 när den var månadens bok i Bonniers bokklubb.
Jag tycker om att läsa om Barbarotti även om han känns väldigt omständig och gubbig. Han är 47-48 år men känns äldre. Mycket av handlingen kretsar kring Barbarottis förhållande med sin dotter som tagit studenten och flyttat hemifrån och hans relativt nya förhållande med Marianne som hans skulle ha tillbringat hela semestern med. Nu blev han ju tvungen att gå i tillbaka i tjänst igen när morden skedde.
Allt blir mer och mer tillkrånglat med hans hemliv också när han friar till Marianne och hon ber om tid att tänka. dessutom hör exfrun av sig och meddelar att han behöver ta hela vårdnaden och sönerna för hon och hennes nya man ska flytta utomlands.
Boken fick tre stjärnor på Storygraph. Den är lite för lång med sina 588 sidor men jag kommer nog läsa vidare i serien. Håkan Nesser är författare till serien och jag har tidigare läst Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla av honom.
