
Månstaden Artemis är paradiset i rymden – för rika turister och eccentriska miljardärer, alltså.
För Jazz är det alger till frukost, ölsubstitut på kvällen och brits under marken. Till den dag hon erbjuds en oemotståndelig summa för att begå det perfekta brottet.
Men givetvis är det inte så enkelt som det framstår. Jazz upptäcker att hon hamnat mitt i en konspiration för kontrollen av Artemis och att hennes enda chans att överleva hänger på en plan som är betydligt mer riskfylld än det brott hon lovat att utföra.
Jazz har flyttade upp till Artemis när hon var sex år och har aldrig sett tillbaka. Hon är typ överintelligent men inte gjort så mycket av sina gåvor. Något som hennes pappa har svårt att acceptera. Jazz är också en superb svetsare men tar lite för stora risker med allt i livet. Hennes huvudsakliga inkomst är smuggleri och Rudy DuBois som är Artemis säkerhetschef är fast besluten att sätta fast henne och få henne deporterad till Saudiarabien som är hennes ursprungsland. Det skulle innebära stora problem för Jazz eftersom månen har en sjättedel av jordens gravitation och hon skulle bli rullstolsburen och hjälplös.
Jazz riktigt duktig på att sabotera för sig själv och hon hatar sin f.d. vän Dale på grund av något som vi inte vet från början. Men jag blir lite uttråkad av alla upprepningar i boken. Det pratas hela tiden om algmaten och låtsasölen. Om de bodde där så skulle de väl vara vana vid det eller?
Men boken blev riktigt spännande mot slutet. Den var lättläst och lite rolig på sina ställen. Men Jazz känns inte riktigt trovärdig som person. Hon känns verkligen inte som en 26-årig kvinna. Förstår mig inte riktigt på hennes ”love/sexinterest senare i boken heller. Det finns ju ingen kemi alls mellan dem. Slutet kändes lite konstigt också. Men det var en underhållande bok.
Jag har Andy Weirs bok The Martian oläst i hyllan och borde ta och läsa den.
Tack till Bookmark förlag för recensionsexemplaret.