Sambon var på en föreläsning med Micael Dahlén genom jobbet i vintras. Dahlén är professor i ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm. Han har tidigare skrivit 5 andra böcker, men det är Nextopia – Livet, lyckan och pengarna i förväntningssamhället som är mest känd (sägs det jag hade inte hört om någon av böckerna förr).

Det intressanta är att boken getts ut på engelska först och sedan blivit översatt . Jag märkte det på att det var lite väl mycket svengelska i boken eller direktöversättningar.

Dahlén har mött fem av världens mest kända mördare med skrämmande historier som spänner över fem decennier:

Charles Manson: Alla känner ju till honom.

Dorothea Puentes: Hyresvärdinnan som mördade sina hyresgäser och grävde ner dem i trädgården.

Issei Sagawa: Mannen som mördade och åt upp sitt offer, men slapp straff..

Wayne Lo: Som genomförde en skolmassaker innan Columbine och överlevde.

Peter Lundin: som först mördade sin mamma och som sedan flyttade till Danmark där han mördade sin flickvän och hennes två barn.

De första fem kapitlen handlar om mördarna och hur de uppträder vid hans möten med dem. Det är riktigt otäckt att läsa om dem. Men det som är ännu otäckare är alla fans de här mördarna har och alla groupies. Peter Lundin får besök i fängelset av en massa tjejer som kommer till fängelset för att ha sex med honom. Fy fasen vilka vidriga människor. Hur kan man vilja ligga med ett sådant monster.
Charles Masons fans är ju ännu värre. Det är också hemskt hur inne Charles Manson är och har varit. Han ansikte finns tryckt på tröjor, glasunderlägg m.m. Jag förstår inte den där besattheten. Jag kan förstå att man vill läsa en biografi om honom. Men jag vill inte ha en massa saker med hans bild på.

Boken är intressant, men den är inte så välskriven. Det är mycket upprepningar. Men han har en intressant teori, att de senaste årens vampyrhysteri har nått samband med fascinationen för seriemördare.
Det