Sami och Anni är syskon som växer upp i en mycket dysfunktionell familj. Mamman och pappan är alkoholister och pappan misshandlar både mamman och barnen.

Sami (brodern) utmärker sig redan som barn med att komma på kant med samhället. Han hamnar i obs-klass och börjar tidigt att både supa och knarka. Anni klarar sig bättre.

Boken handlar om Anni och Sami genom alla år av Samis missbruk. Den är hemsk att läsa. Det känns som någon kramar sönder ens hjärta. Anni gör allt för att rädda Sami, men samtidigt är hon så trött på honom så att hon ibland önskar att han skulle dö.

Sami är ingen dålig människa. Han är mycket godhjärtad och försöker hjälpa de runt om honom. Men det går inte alltid så bra.

Man kan fundera på om Anni verkligen är den som har klarat sig. Hela hennes liv kretsar kring Samis varande eller icke varande. Även sen hon gift sig och fått barn. Det är sammanlänkade i allt. Han finns i hennes tankar hela tiden och hon måste hålla sig sysselsatt hela tiden för att klara av livet.

Alkoski får mig också att fundera över svensk fångvård. Vilken makt fångvaktare faktiskt har och hur de kan missbruka den.

Susanna Alakoski är verkligen en otrolig författare.