Jag läste om Radhusdisco på flera bokbloggar och blev så sugen på att läsa den själv. Men bibblan hade den inte så jag tipsade dem om den. Sedan fick jag ett sms om att boken fanns att hämtas på bibblan redan veckan efter. Det kallar jag service! Boken är helt suverän!
Boken handlar om Morris som växer upp under 80-talet. Jag får följa honom genom hela skoltiden från första til nionde klass. Författaren Morgan Larsson är född 1970 (9 år innan mig) och har tydligen sagt att boken inte är helt självupplevde men att den är det till 80-90%. Jag tycker om Morris som är en helt vanlig kille. Han är lite småfeg och inte så cool. Men han har ett stort hjärta. Jag får följa med från hans första förälskelse till när han förlorar oskulden med sin tjej. Det känns som det är en mycket verklighetstrogen berättelse om hur det är att vara en kille på väg upp genom grundskolan. Vilka krav man har på sig, från andra och sig själv.
Boken är rolig och helt omöjlig att lägga ifrån sig. Jag plöjer genom sidorna i rekordfart. Men det är inga smickrande porträtt av hans lärare. Lågstadiefröken som är en tyrann som förnedrar och trycker ner barnen. Mellanstadieläraren ”Cliffhanger” som berättar historieer om sitt eget liv istället för att lära dem något, och som också visar sig vara en skit. Höstadielärarinnan ses med blidare ögon, för hon stödjer eleverna och försöker. Men inte ens hon når ända fram.
Det skulle vara intressant om det kom en fortsättning på boken. Jag vill veta vad Morris gör nu! Jag gillar också att det berättas om den här hysterien kring hårdrocken. Ni vet när man varnade för att det fanns dolda budskap i vissa hårdrockslåtar. Om man spelade dem baklänges så hörde man det. Ofta handlade det om Satan.Det är lätt att skratta åt det nu.