När göken tystnar

Kriminalkommissarie Nora Jensen har hastigt tvingats lämna Stockholm efter att en skandal på jobbet gjort hennes situation ohållbar. I den avlägsna skidorten Storlien vid norska gränsen har hon fått uppdraget att starta upp en liten polisstation med fokus på den ökande kriminaliteten mellan länderna. Nora ser framför sig lugna och händelsefattiga dagar och möjligheten till en nystart i livet. Men idyllen spricker när en äldre man hittas mördad på fjället och hans hustru är spårlöst försvunnen. Spåren leder långt bortom den lilla gränsorten – till Svalbard i Norra ishavet. Fallet rör upp starka känslor hos Nora eftersom hon växte upp i den arktiska ögruppen. I takt med att mordutredningen kommer allt närmare hennes eget förflutna tvingas Nora göra upp med det trauma hon i hela sitt vuxna liv försökt fly ifrån.

Nora har fått öknamnet stubinen från Svalbard på grund av hennes explosiva humör. Hon vill verkligen bättra sig men sedan händer det bara grejer. Vi förstår att hon varit  med om något riktigt traumatiskt i sin ungdom gällande sin familj.
Nora ska jobba med polisen Adrian som också är nyinflyttad. Han kommer från Göteborg och har gått igenom ett jobbigt uppbrott från sambon. De har också hjälp av Kitty som ska fungera som någon slags kanslist. Kitty är 64 år och hoppas att hon ska kunna få vara med på ett hörn och lösa fall. Kitty är väldigt ensam och har tappat kontakten med sina barn sedan skilsmässan när de flyttade till Stockholm.

Jag gillade verkligen den här boken. Den var lättläst och hade ett otroligt driv. Handlingen berättas omväxande i nutid och dåtid och förutom våra huvudpersoner Nora, Adrian och Kitty så får vi också följa mordoffren och mördaren.
Det är en riktigt rå och hemsk historia. Våldet är verkligen besinningslöst.
Men när vi får veta anledningen blir det ännu värre. Speciellt när jag vet att det hänt på riktigt!

Boken är skriven av Mari Jungstedt och är den första i Polarserien.

En smakebit på söndag: Rovdrift

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag.  Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Mia på Mias bokhörna har blivit den nya samlingspunkten för våra smakebitar.

I måndags var jag hemma från jobbet men resten av veckan har jag jobbat som vanligt. Det har varit flera långa dagar med APT och andra möten.
Jag har läst ut När göken tystnar av Mari Jungstedt och läst lite mer än halva Outlander. Jag har också börjat lyssna på Rovdrift av   Elsa och Cornelia Svärd.
Thor har varit här några timmar på onsdag, torsdag och lördag och då har vi varit ute, kollat på youtube och lekt med katterna.
Igår städade jag hela huset och fixade lite med bloggen innan Thor kom hit.

Idag ska jag läsa, fixa med bloggen, köra lite tvätt , planetera om några krukväxter och kanske ta en promenad. Kanske kommer jag kolla lite på planeringen för nästa vecka också.

Denna veckas smakebit kommer från Rovdrift av Cornelia Swärd & Elsa Swärd, från sidan 151:

När sågklingan bröt igenom fräste det ilsket i huden och en lätt dusch av finfördelad vävnad sprayade allt inom ett par meter från obduktionsbordet. Ljudet gick från ett fräsande till ett mer grötigt slafsande ju längre ned i halsen sågen nådde, till dess att det knäckte till högt när klingan krossade halskotorna. Som sten i en gräsklippare. Huvudet var spänt i ett skruvstäd och kroppen sträckt med spännband. De två första kropparna hade inte spänts upp i samma utsträckning och därmed resulterat  i hudflikar stora som eklöv hä ngande runt snittytorna. Men nu, tredje gången gillt, såg det utatt gå bättre. Ljudet av motorsågen var så öronbedövande i det helkaklade rummet att Maggan reflexmässigt ville hållas för öronen trots att hon bar hörselkåpor. Det var med en suck av lättnad hon såg Judith stänga av åbäket och försiktigt lägga det  ifrån sig på ett plastskynke på stålbordet bredvid.
Nu så!

 

En smakebit på söndag: När göken tystnar

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag.  Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Mia på Mias bokhörna har blivit den nya samlingspunkten för våra smakebitar.

Det har varit höstlov för eleverna och jag har haft studiedagar och jobbat på skilan måndag och tisdag. På onsdagen jobbade jag hemma och passade på att ta ut lite extratid som jag hade samlat på  mig för föräödramöte, utvecklingssamtal och samverkansmöten.
På onsdagen åkte jag med Mya, Theo och Thor till Furuvik för Halloween på Furuvik. Myas två systrar med familjer var också med.

På torsdagen rättade jag klart matteb öckerna jag tagit hem och åkte in till skolan och lämnade dem. Sedan letede jag reda på Antikvariatet Lyran som en kompis tipsat mig om. Jag köpte en bok där  1979 av Helena von Zweigbergk.

Sedan var jag ner på Akademibokhandeln där jag köpte Gruffalon av Julia Donaldson och A Court of Splintered Harmony av Sarah J Maas.

På fredagen jobbade sambon halvdag hemma och sedan åkte vi till Köpis för han skulle köpa något på Clas Ohlson. Jag kollade lite på Akademibokhandeln som öppnat där och hade 20 % på allt. Jag köpte inget men vi åkte till Nya bokhandeln i Sandviken och jag köpte en till utgåva av Oulander av Diana Gabaldon.

Igår var vi bara hemma och jag började läsa När göken tystnar av Mari Jungstedt och  en omläsning av Outlander av Diana Gabaldon.
Idag ska jag bara kurera mig för jag verkar ha åkt på någon slags magsjuka så jag blir hemma från jobbet imorgon.

Under veckan som gått har jag läst en massa böcker som Kollokillen av Johan Ehn, Gosedjursfesten Pyjamaspartyt,Gosedjursfesten och Tandkalaset av Elin Johansson & Hanna Granlund, Tolv av Johanna Linndbäck, Lisa Bjärbo och Sara Ohlsson, Gothiakupp av Vilgot Paulsen, Skolstart och Idrottsdagen av Pip Bird, Demonblod av Johanna Strömqvist, En ful jul av Emma Karinsdotter & Agnes Jakobsson, Gruffalon av Julia Donaldson, Alex Scheffler och Lennart Hellsing, Lejonflock av Linda Jones och Det lyser i bageriet av Frida Skybäck.

Denna veckas smakebit kommer från När göken tystnar av Mari Jungstedt från sidan 14:

Vanligtvis brukade hon inte ta till väld, på sin höjd köra en knytnäve i väggen eller kasta något i golvet. att hon gått på någon fysiskt hade bara inträffat några gånger på alla år. Då hade det rört sig om knuffar eller en örfil, bortsett från när hon vid ett pressat tillfälle bankat skiten ur en hallick som livnärde sig på trafficking av minderåriga öststatsflickor.
Men nu handlade det om något annat. Att nita den förre chefen på hans avtackningsfest före sommaren var kanske inte helt lyckat. Men hon klarade inte av folk som trodde att de ostraffat kunde bära sig åt hur som helst, bara för att de hade makt. Efter middagen hade Nora minglat med några festglada kollegor när föremålet för festen , den något överförfriskade Edberg, anslutit och börjat snacka skit. Nora hade alltid irriterat sig på Edbergs halvrasistiska kommentarer och skämt och nu kläckte han ur sig något riktigt illa. När en kvinnlig kollega opponerade sig och tillrättavisade honom kallade han henne för lilla gumman och sa att hon inte skulle lägga sig i sådant hon inte förstod. Sedan hörde Nora att han mumlade jävla hora.
Hin hade sett rött och flugit på Edberg utan att tänka.