Detta är en diktsamling som är tydlig i sin visionära poetik, uppdelad i tre delar och tre röster: trädgårdens blommor, den poetiska trädgårdsmästaren och trädgårdens allvetande metafysiska gud. Alla med direkta och krävande röster som fruktar döden såväl som livet och dess förgänglighet.

Blommorna fokuserar på vårens ankomst efter vinterns kalla nätter och för trädgårdsmästaren blir skötseln ett sätt att undvika en haltande relation. Rösterna blir till en blick ner i våra egna inre djup och brottas med förtvivlan, döden, återfödsel och ensamhet.

Jag tyckte att dikterna var vackra och välskrivna men jag upplevde att allt var väldigt religiöst. Jag är inte så bra på att tolka dikter. Därför tog jag med hela beskrivningen av samlingen.

Författaren Louise Glück har tilldelats Tranströmer-priset, Nobelpriset och Pulitzerpriset.