Vintern 1859 spänner Brita Caisa Seipajærvi på sig skidorna och stakar sig hela den långa vägen från Finland till Norge tillsammans med sina två söner. Kvar i hembygden lämnar hon sitt skamfilade rykte, vid resans slut hägrar en annan framtid. Brita Caisa har tvingats stå i kyrkotukt som straff för sitt förhållande med en gift man. Hon har förmågan att hela djur och människor. Hennes mål är fiskebyarna längs ishavskusten, där det sägs att havet kokar av torsk.
En bok som är mycket välskriven med fina miiljöskildringar och väldigt speciella karaktärer. Brita krånglar till det rejält när hon inleder ett förhållande med den gifte Askan Mikko. Hon är så förälskad i honom och kan inte låta bli honom. Hanär likadan.
Jag tyckte om boken och beskeivningarna av det hårda livet i vad någon recensent kallade det nordiska vilda västern. Slutet på berättelsen var väldigt abrupt men det ska ju bli en trilogi. Jag tror att den andra delen redan finns ute på norska.
Boken är skriven av Ingeborg Arvola och fick fyra stjärnor på Storygraph. Den har också tilldelats Brage-priset 2022 och nominerades till Nordiska rådets litteraturpris 2023.