Bild lånad från Adlibris

Jennifer Worth, som skrivit boken,  arbetade som barmorska i East End på 50-talet. Själv kom hon från en medelklass bakgrund och blev chockad av de förhålanden som familjerna levde i. Det var stora familjer med många barn, det var inte ovanligt med 12-15 barn, som bodde i små lägenheter på 2-3 rum och kök ibland utan rinnande vatten.

Barnmorskorna bodde i nunneklostret Nonnatus House och fick cykla runt till de gravida kvinnorna. Vi får möta många olika livsöden bland både nunnor, barnmorskor och mödrar.

Som till exempel Conchita från Spanien som mötte sin engelska man under det spanska inbördeskriget och följde honom till England. Hon kan inte ett ord engelska och han inte ett ord spanska. Men tillsammans har tillslut 25 barn! Och i ett lyckligt äktenskap om man får tro Jennifer Worth.

Mary från Irland luras som 14-åring in i prostitution men lyckas fly när hon blir gravid. Men när hon söker hjälp hos kyrkan tar de hennes barn och adopterar bort honom. Mary blir psykiskt sjuk av händelsen.

Men det finns en värre historia om Mrs som tvingas att flytta in på fattighuset med sina barn. Där skiljs de åt för alltid. Hon får inte ens vara med på deras begravningar. Gud vad jag grinade när jag läste om hennes öde. Vilka grymma människor! Hur fan kunde de behandla barn på det där sättet?

Jag har läst att boken och tv-serien fått kritik för att glorifiera storfamiljer och vara emot abort  bland annat på grund av en beskrivning av en abort med strumpsticka. Men jag tycker inte att den gör det. Man måste ju tänka på att boken beskriver ett London på 50-talet då de flesta var mycket religösa och aborter var olagliga. Jag menar så var det ju i Sverige också. Min mormor blev gravid som ogift 16-åring och hann precis fylla 17 och gifta sig med min morfar innan mamma föddes. Det här var 1948. Men de skilde sig tre år senare är en annan sak..

Boken är i allafall intressant och bra. Tydligen har Jennifer Worth skrivit fler böcker om sin tid som barnmorska, Shadows of the Workhouse och Farwell to the East End. Jag måste läsa dem med! Och sen kanske jag ser tv-serien.

Boken läste jag på min Nook som jag tycker mer och mer om. 🙂