Tänk dig att du saknar något som alla andra har. Något som visar att du hör hemma i den här världen. Något som är så viktigt, att utan det är du ingenting. En pest. En myt. En människa.

Hirka är femton vintrar gammal när hon får veta att hon är ett odinsbarn – ett svanslöst odjur från en annan värld som sprider röta omkring sig. Hela hennes tillvaro ställs på ända. Hon är föraktad, fruktad och jagad, och någon vill döda henne för att hennes identitet ska förbli en hemlighet. Men det finns värre saker än odinsbarn, och Hirka är inte den enda varelsen som har tagit sig igenom världarna

Hirka har ju alltid trott att hon blev av med sin svans vid ett vargangrepp när hon var liten. Men hennes pappa berättar att han fann henne i snön vid en av korpringarna och att det är han som gjorde ärret i hennes ryggslut för att skydda henne. Hon är alltså inget troll utan det trollen fruktar mest ett odinsbarn , en menskr. Nu förstår Hirka varför hon inte kan ”famna” som alla andra. Varför hon inte kan känna kraften/magin. Alla femtonåringar måste delta i riten där de ska famna, något som Hirk inte kan. Om hon avslöjas kommer hon antagligen att dödas kanske något ännu värre. Som tur är får hon hjälp av sin barndomsvän Rime, som är dotterson till en av de mäktigaste rådsmedlemmarna, de som lyder under Siaren.

Jag älskade världsbygget i boken. Det är så välutvecklat och det har några små kopplingar till nordisk mytologi. Det kanske blir er i de andra böckerna? Nu tänker jag mest på Odinsbarn, att hon kallas en dotter av Embla (den först kvinnan i nodisk mytologi) och Bifrost bron mllan de olika världarna.  Det är också så mycket politik och religion. Hur de som bestämmer manipulerar den breda massan.
Jag tyckte verkligen om Hirka och Rime. Überondingen Urd förstod jag mig inte riktigt på.

Författare är Siri Pettersen. Jag växlade mellan att läsa boken och att lyssna på den via Storytel. Sonja Lindblom är helt otrolig som uppläsare! Jag gav boken fem stjärnor på Goodreads.
Nästa bok i serien heter Röta och den sista Kraften.