Kraften – Korpringarna #3

Alla i Ginnungad visste vem hon var, eftersom hon till synes var själva symbolen för allt de hatade. Hon var Dreyris stora hopp. Beviset på att de alltid skulle styra enväldigt. Dreysil, det första landet, är en kall värld där svaghet föraktas. Det är också en del av Hirkas arv, hennes fars hemland, dit hon har återvänt för att kunna rädda Ymslanden och Rime. Men de likföddas törst efter Kraften är enorm och Hirka inser att krigen som hon vill stoppa är oundvikliga.

När Hirka och Rime skildes åt i människovärlden (vår värld) begav de sig till olka världar. Han återvände til Ymslandet och hon kom till Dreysils/ De blindöddas land. Hirka får träffa sin fars familj och hon är deras stora hopp. Magin håller på att försvinna i landet.  Där får Hirka många fiender men får också oväntade bundsförvanter.
Rime återvänder till ett Ymsland i kaos. Onda män och kvinnor styr och kriget är nära. Manfall mot Korphem. Snart blir det ännu värrre när någon slår till mot Skuggorna.

Kraften är en riktigt, riktigt bra avslutning på serien. Hirka är en fantastisk karaktär , så komplex. Jag tycker också om att Imre mognar i den här boken. Han börjar se och förstå sina egna brister och styrkor och vad de kommer att ha för konsekvenser.
Slutet på boken är så sjukt spännande och jag läste med hjärtat i halsgropen.

Boken fyra stjärnor på Goodreads. Jag växlade mellan att lyssna på boken via Storytel (uppläsaren Sonja Lindblom) och att läsa boken.

 

Röta

Hon hade lämnat Rime. Han hade kysst henne och hon hade hejdat honom. Utan anledning. Hon var inte rötan. Hade aldrig varit det. Och nu var det för sent.

Hirka den svanslösa är inte längre kvar i Ymslanden, istället är hon fast i en värld som är döende, som saknar Kraften och som ruttnar inifrån. I vår urbana tillvaro är Hirka papperslös och ett fritt villebråd. Hennes enda bundsförvanter är en fruktad människojägare och en likfödd och Hirka slits mellan dem. Samtidigt gnager saknaden i henne, saknaden efter Rime och den värld hon kallar hemma. Men allt detta bleknar när hon sakta inser vem hon är och vad hon har för betydelse. Källan till rötan har törstat efter frihet i tusen år. En frihet bara Hirka kan ge honom.

Hirka har alltså hamnat i vår värld i nutid och det fungerrar så bra!  Författaren Siri Pettesen väver in samhällskritik på ett så bra sätt. Jag tycker också om hur allt problematiseras, att det inte är så lätt att avgöra vad som är ont eller gott.  Det gäller alla karaktärerna och deras handlingar. Rime är ute på hal is och verkar inte riktigt förstå vilka konsekvenser hans handlingar kan få för alla världr.

Jag tycker om att de olika världarnas uppbyggnad förklaras mer. Att vi får veta mer om hur Siaren kom till Ymslandet och vem Hirkas pappa är. Jag kan inte förklara så mycket utan avslöja för mycket. Men jag kan säga att det var en imponerande bra andra bok i serien. Jag har precis fått hem tredje delen, Kraften, från biblioteket och ska börja läsningen inom kort.

Jag växlade mellan att läsa den fysiska boken och att lyssna genom Storytel. De sista 100 sidorna läste jag på mobilen eftersom jag var hos mina föräldrar och inte hade med den fysiska boken. Jag gav den fyra stjärnor på Goodreads.

Smakebit på søndag: Röta

Smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som Betraktninger håller i. Vi ska dela med oss av ett stycke ur den boken vi läser just nu. (Inga spoilers!)

Att det har varit otroligt varmt den sista tiden har väl inte undgått någon. I fredags var vi och köpte de sista trallen till altanbygget och lastade av det i gassande sol med svärföräldrarnas hjälp. Sedan gick jag och sambon till Lillsjön med Mya och pojkarna och badade. Det var underbart.

Efter en stödvila och lite jordgubbar med glass var det dags att duscha av sig och åka till Sandviken med Y och M för att kolla på Nervosa från Brasilien. Vi såg dem på Gefle Metal Festival förra året och blev superimponerade. Nervosa var så bra men konsertlokalen var sämre. Sjukt varmt var det också. Svetten rann både här och där.

Igår var sambons spelkompisar här,(de spelar Overwatch tillsammans) och kommer från olika delar av landet. Göteborg, Falun, Katrineholm och Gävle. Det blev mat och prat. Riktigt roligt fast jag inte spelar själv. Vi kom inte i säng förrän 02:30 och en av killarna sov över. Så idag är vi lite småmosiga.

Denna veckas Smakebit kommer från Röta av Siri Pettersen som är den andra delen i Korpringarna.

Från s 73:

Siarens torn stod ensamt. Det hade alltid varit förbundet med ritsalen genom en smal bro, men nu när både salen och bron var borta, stack tornet upp i landskapet som ett varningstecknen från gudarna. Sista anhalten före Blindból.
Det gula glaset var borttaget från fönstren, och skulle återanvändas i den nya rådssalen. Bara det svarta skelettet av tornet stod kvar, som en trasig fyr överst på klippan.

Odinsbarn

Tänk dig att du saknar något som alla andra har. Något som visar att du hör hemma i den här världen. Något som är så viktigt, att utan det är du ingenting. En pest. En myt. En människa.

Hirka är femton vintrar gammal när hon får veta att hon är ett odinsbarn – ett svanslöst odjur från en annan värld som sprider röta omkring sig. Hela hennes tillvaro ställs på ända. Hon är föraktad, fruktad och jagad, och någon vill döda henne för att hennes identitet ska förbli en hemlighet. Men det finns värre saker än odinsbarn, och Hirka är inte den enda varelsen som har tagit sig igenom världarna

Hirka har ju alltid trott att hon blev av med sin svans vid ett vargangrepp när hon var liten. Men hennes pappa berättar att han fann henne i snön vid en av korpringarna och att det är han som gjorde ärret i hennes ryggslut för att skydda henne. Hon är alltså inget troll utan det trollen fruktar mest ett odinsbarn , en menskr. Nu förstår Hirka varför hon inte kan ”famna” som alla andra. Varför hon inte kan känna kraften/magin. Alla femtonåringar måste delta i riten där de ska famna, något som Hirk inte kan. Om hon avslöjas kommer hon antagligen att dödas kanske något ännu värre. Som tur är får hon hjälp av sin barndomsvän Rime, som är dotterson till en av de mäktigaste rådsmedlemmarna, de som lyder under Siaren.

Jag älskade världsbygget i boken. Det är så välutvecklat och det har några små kopplingar till nordisk mytologi. Det kanske blir er i de andra böckerna? Nu tänker jag mest på Odinsbarn, att hon kallas en dotter av Embla (den först kvinnan i nodisk mytologi) och Bifrost bron mllan de olika världarna.  Det är också så mycket politik och religion. Hur de som bestämmer manipulerar den breda massan.
Jag tyckte verkligen om Hirka och Rime. Überondingen Urd förstod jag mig inte riktigt på.

Författare är Siri Pettersen. Jag växlade mellan att läsa boken och att lyssna på den via Storytel. Sonja Lindblom är helt otrolig som uppläsare! Jag gav boken fem stjärnor på Goodreads.
Nästa bok i serien heter Röta och den sista Kraften.

Junikårn read-a-thon wrap-up

Det var ju Nellons bokblogg som anordnade junikårn readathon och meningen var att en skulle läsa böcker med övernaturliga inslag. De här böckerna fanns med på min TBR:

Men som vanligt är jag sämst på att följa mina TBR:s. Jag läste istället Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren på 578 sidor, Saga vol 8 av Fiona Staples och Brian K Vaughan på 146 sidor, 62 sidor av Queen of Shadows och 515 sidor av Odinsbarn av Siri Pettersen = 1301 sidor.

Både Norra Latin och Saga vol 8 var riktigt bra och Odinsbarn är helt underbar. Queen of Shadows har jag inte riktigt kommit in i ännu, men hoppas på det bästa.
Sen har jag ockå läst Stanna hos mig och Sofia Khan Is Not Obliged (785 sidor) men de hade tyvärr inget övernaturligt i sig.  Jag kände helt enkelt för att läsa dem ändå.

Jag kommer att göra en sommartbr nu när jag går på semester så de övriga böckerna på min junikårn read–thon tbr kommer förhoppningsvis att bli lästa inom kort ändå.

Tack till Nelly på Nellons bokblogg som skapde readathonet. I juli är det också dags för hennes Läs-a-lot sommar 2018. Naturligtvis kommer jag att delta.

Dinner, Books & A Movie

Igår åkte jag ner på stan och mötte sambon när han slutade att jobba. Vi hämtade ut biobiljetterna till Jason Bourne och sedan gick vi till Absint där vi åt middag.

IMG_3082[1]

Jag åt Caesarsallad med ett glas vitt vin och sambon åt lammrostbiff ned grillad sallad och ett glas rödvin.

Efter maten hade vi fortfarande lite tid att slå ihjäl innan bion så vi gick ner på Akademibokhandeln. Plötsligt hade jag köpte de här böckerna:

IMG_3084[1]

Vi fick gå upp till sambons jobb och lämpa av böckerna innan bion.

Filmen var helt ok. Jag skulle ge den 3 plus. Jason Bourne börjar komma ihåg vem han är. Mycket action, många biljakter och mycket skjutande. Det var inte en film med mycket dialog. Läste någonstans att Matt Damon hade typ 30 repliker totalt  i hela filmen. Vet inte riktigt om det stämmer. Men det var långa sekvenser där inte ett ord yttrades. Frågan är bara om det blir en till film. Det här känns inte som ett avslut.