Etikettarkiv: Korpringarna

by

Kraften – Korpringarna #3

Alla i Ginnungad visste vem hon var, eftersom hon till synes var själva symbolen för allt de hatade. Hon var Dreyris stora hopp. Beviset på att de alltid skulle styra enväldigt. Dreysil, det första landet, är en kall värld där svaghet föraktas. Det är också en del av Hirkas arv, hennes fars hemland, dit hon har återvänt för att kunna rädda Ymslanden och Rime. Men de likföddas törst efter Kraften är enorm och Hirka inser att krigen som hon vill stoppa är oundvikliga.

När Hirka och Rime skildes åt i människovärlden (vår värld) begav de sig till olka världar. Han återvände til Ymslandet och hon kom till Dreysils/ De blindöddas land. Hirka får träffa sin fars familj och hon är deras stora hopp. Magin håller på att försvinna i landet.  Där får Hirka många fiender men får också oväntade bundsförvanter.
Rime återvänder till ett Ymsland i kaos. Onda män och kvinnor styr och kriget är nära. Manfall mot Korphem. Snart blir det ännu värrre när någon slår till mot Skuggorna.

Kraften är en riktigt, riktigt bra avslutning på serien. Hirka är en fantastisk karaktär , så komplex. Jag tycker också om att Imre mognar i den här boken. Han börjar se och förstå sina egna brister och styrkor och vad de kommer att ha för konsekvenser.
Slutet på boken är så sjukt spännande och jag läste med hjärtat i halsgropen.

Boken fyra stjärnor på Goodreads. Jag växlade mellan att lyssna på boken via Storytel (uppläsaren Sonja Lindblom) och att läsa boken.

 

by

Röta

Hon hade lämnat Rime. Han hade kysst henne och hon hade hejdat honom. Utan anledning. Hon var inte rötan. Hade aldrig varit det. Och nu var det för sent.

Hirka den svanslösa är inte längre kvar i Ymslanden, istället är hon fast i en värld som är döende, som saknar Kraften och som ruttnar inifrån. I vår urbana tillvaro är Hirka papperslös och ett fritt villebråd. Hennes enda bundsförvanter är en fruktad människojägare och en likfödd och Hirka slits mellan dem. Samtidigt gnager saknaden i henne, saknaden efter Rime och den värld hon kallar hemma. Men allt detta bleknar när hon sakta inser vem hon är och vad hon har för betydelse. Källan till rötan har törstat efter frihet i tusen år. En frihet bara Hirka kan ge honom.

Hirka har alltså hamnat i vår värld i nutid och det fungerrar så bra!  Författaren Siri Pettesen väver in samhällskritik på ett så bra sätt. Jag tycker också om hur allt problematiseras, att det inte är så lätt att avgöra vad som är ont eller gott.  Det gäller alla karaktärerna och deras handlingar. Rime är ute på hal is och verkar inte riktigt förstå vilka konsekvenser hans handlingar kan få för alla världr.

Jag tycker om att de olika världarnas uppbyggnad förklaras mer. Att vi får veta mer om hur Siaren kom till Ymslandet och vem Hirkas pappa är. Jag kan inte förklara så mycket utan avslöja för mycket. Men jag kan säga att det var en imponerande bra andra bok i serien. Jag har precis fått hem tredje delen, Kraften, från biblioteket och ska börja läsningen inom kort.

Jag växlade mellan att läsa den fysiska boken och att lyssna genom Storytel. De sista 100 sidorna läste jag på mobilen eftersom jag var hos mina föräldrar och inte hade med den fysiska boken. Jag gav den fyra stjärnor på Goodreads.

by

Smakebit på søndag: Röta

Smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som Betraktninger håller i. Vi ska dela med oss av ett stycke ur den boken vi läser just nu. (Inga spoilers!)

Att det har varit otroligt varmt den sista tiden har väl inte undgått någon. I fredags var vi och köpte de sista trallen till altanbygget och lastade av det i gassande sol med svärföräldrarnas hjälp. Sedan gick jag och sambon till Lillsjön med Mya och pojkarna och badade. Det var underbart.

Efter en stödvila och lite jordgubbar med glass var det dags att duscha av sig och åka till Sandviken med Y och M för att kolla på Nervosa från Brasilien. Vi såg dem på Gefle Metal Festival förra året och blev superimponerade. Nervosa var så bra men konsertlokalen var sämre. Sjukt varmt var det också. Svetten rann både här och där.

Igår var sambons spelkompisar här,(de spelar Overwatch tillsammans) och kommer från olika delar av landet. Göteborg, Falun, Katrineholm och Gävle. Det blev mat och prat. Riktigt roligt fast jag inte spelar själv. Vi kom inte i säng förrän 02:30 och en av killarna sov över. Så idag är vi lite småmosiga.

Denna veckas Smakebit kommer från Röta av Siri Pettersen som är den andra delen i Korpringarna.

Från s 73:

Siarens torn stod ensamt. Det hade alltid varit förbundet med ritsalen genom en smal bro, men nu när både salen och bron var borta, stack tornet upp i landskapet som ett varningstecknen från gudarna. Sista anhalten före Blindból.
Det gula glaset var borttaget från fönstren, och skulle återanvändas i den nya rådssalen. Bara det svarta skelettet av tornet stod kvar, som en trasig fyr överst på klippan.