När Ernst efter många år återser sin kusin Cora i det fuktdrypande orangeriet på godset, drabbas han av en stor besvikelse. Han tycker att hon är oansenlig. Inte alls som i minnet. Alldaglig. Ja, rentav ful. Samtidigt blir han överrumplad av sin egen upphetsning när han tar hennes hand. Ernst blir mer och mer besatt av sin kusin, och hans handlingar tar sig allt obehagligare uttryck.

Ernst är en mycket obehaglig och rent utav äckligt sjuk man. Ju mer man läser i boken och får veta bakgrundshistorien så förstår man att han måste vara en psykopat. Ernst besatthet med Cora startade redan när de var unga och kulminerade i en händelse som ledde till att de inte fick träffas igen.

Ernst är också en djurplågare. Jag mådde illa av att läsa boken.
Själva historien och språket i boken är så välskrivet, annars skulle jag inte ha läst klar den. Jag hatar Ernst!

Jag hade helt enkelt glömt att skriva om boken som jag läste i början av december. Författare är Christine Falkenland. Jag tror inte jag kommer läsa någon mer bok av författaren i den närmsta framtiden.