När Richard Papen börjar college accepteras han snart av skolans innersta intellektuella krets. De är människorna han vill vara med, som han fascineras av, men han inser snabbt att de inte bara är kultiverade och spännande – något som han själv gärna velat vara – utan att de ägnar sig åt mycket mer än vanligt collegeliv. Dessa sex ungdomar testar målmedvetet och dekadent alkohol, droger och ritualer i sann dionysisk anda men deras lekar går snabbt för långt och någon måste ta skulden.
Äntligen har jag läst DHH! Och äntligen skriver jag ett inlägg om det! Boken började jag läsa (igen) den 13/7 men avslutade inte den förrän den 18/10. Jag har ett kluvet förhållande till Den hemliga historien, och har börjat läsa den flera gånger men sedan lagt ner det igen. Jag vet egentligen inte varför. Det verkar ju vara en bok för mig. Nu när den äre utläst så måste jag nog säga ja och nej. Jag gav den 3 stjärnor på Goodreads, men nu när det gått en tid så måste jag uppgradera betyget till 4 stjärnor, kanske.. Det egentliga betyget borde nog vara 3.5 stjärnor.
Det är en riktig tegelsten på 703 sidor i den svenska utgåvan jag läste. Jag tror faktiskt att jag borde ha läst den på engelska, men när jag nu hade den på svenska så blev det som det blev. Jag irriterades vid några tillfällen på konstiga formuleringar och felsyftningar, men allt som allt gick det över förväntan.
Det är en riktigt olycksbådande stämning som vilar över boken. Redan på den första sidan får man veta att en av dem är död och att de andra är ansvariga för hans död. Huvudpersonerna i boken är inte ett speciellt trevligt gäng. De ser ner på andra människor och verkar inte ens gilla varandra. Det är egentligen en riktigt obehaglig bok. Så mycket som ligger och lurar under ytan. Hur de resonerar kring liv och död.
Den hemliga historien blev inte en ny favorit. Kanske kommer jag att läsa den igen men på engelska. Framför allt så tror jag att mina förväntningar på boken var lite för höga eller att jag borde ha läst den när jag var yngre. Som sagt jag har ett kluvet förhållande till boken.
Jag kommer att läsa mer av författaren Donna Tartt, men då på engelska i form av The Gold Finch.