På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!
I fredags var det sista jobbdagen för mig eftersom höstterminen avslutades den 18/12 istället för den 21/12 på grund av Covid-19. Istället förlängs vårterminen med två dagar.
Vi fick smörgåstårta och en julklapp i form av ett ljusfat.
När jag kom hem från jobbet kollade jag först på booktube och sedan läste jag en massa ur Miracle on Christmas Street som jag fick i mitt första adventspaket från The English Bookshop.
Igår sov jag till 11.00! Var helt slut tydligen. Det blev inte så mycket mer gjort heller. Jag läste ut Miracle On Christmas Street, riktigt bra bok. Eftersom jag läst ut den första av adventsböckerna så öppnade jag det andra paketet:
Sedan läste jag en massa ur Irène (som jag hade med i en tidigare Smakebit på söndag) och började läsa Felix Ever After. Jag hann också med att titta på You’ve Got Mail med väldigt bra bild. Det var länge sedan jag såg filmen. Tom Hanks karaktär Joe Fox är ganska otäck med sitt manipulerande. Kommer inte ihåg det…
Idag har jag inte gjort så mycket förutom att laga kycklinggratäng med spagetti, pratat med mamma och facetimat med Mya och killarna.
Denna veckas smakbit kommer från Felix Ever After av Kacen Callender från s 22:
My dad points att the roll of paper towels in my hands and says my name to get my attention – but not my real name. He says my old name. The one I was bron with, the one he and my mom gave me. The name itself I don’t mind that much, I guess – but hearing it said out loud, directed at me, always sends a stabbing pain through my chest, this sinking feeling in my gut. I pretend I didn’t hear him, until my dad realizes his mistake. Theere’s an akward silence for a few seconds, before he mumbles a quick apology.
We nerver talk about it. How he doesn’t like saying the name Felix out loud. How he’ll always slip up and use the wrong pronouns, and not bother to correct himself. How some night, when he’s had a little too much whiskey or beer, he’ll tell me that I’ll always be his daughter, his little girl.