
Professor Joan Goodwin har varit besatt av stjärnorna så länge hon kan minnas. Hon har också varit en tillbakadragen ensamvarg till den dag då hon, som en av tusentals sökande till NASA:s rymdfärjeprogram, blir utvald till att bli en av de första kvinnliga astronauterna.
Tillsammans med två Top Gun-piloter, ett par uppdragsspecialister och en lika magnetisk som mystisk flygingenjör börjar hon sin träning på Houstons Johnson Space Center den heta sommaren 1980. Det blir ett äventyr bortom hennes vildaste fantasi, och det kommer att tvinga henne att ifrågasätta allt hon trott sig veta om sin egen plats i vårt universum.
Jag tyckte verkligen om den här boken. Boken startar den 29 december 1984 när Joan åker in till sitt arbete på The Johnson Space Center i Houston. Hon är CAPCOM på Orions Flight Team för rymdfärjan Navigator. Astronauterna som befinner sig på rymdfärjan är hennes nära vänner. 45 minuter senare sker en katastrof och det blir en kamp mot klockan att rädda rymdfärjan.
Boken hoppar fram och tillbaka i tiden och vi får träffa Joans liv fram till nutiden (1984). Hur hon kämpar för att komma in NASA:s rymdfärjeprogram och sedan kampen för att bli astronaut. Hon får flera vänner men det är inte lätt att som kvinna ta sig fram i den världen. Det är ännu svårare när hon inser att hon är lesbisk och att hon förälskat sig i en av vännerna. De måste hålla förhållandet hemligt för alla på jobbet annars kan deras chanser att få resa ut i rymden grusas.
Vi får också följa Joans förhållande med den yngre systern Barbara som är ensamstående mamma till Frances. Barbara är ingen trevlig person och Joan tar ett stort ansvar för Frances och älskar henne villkorslöst. Något som Barbara uttnyttjar till fullo.
Boken var väldigt spännande och känslosam. Jag fick tårar i ögonen flera gånger. Taylor Jenkins Reid är verkligen en av mina favoritförfattare. Den fick 4,5 stjärnor på Storygraph.













