
Kriminalkommissarie Nora Jensen har hastigt tvingats lämna Stockholm efter att en skandal på jobbet gjort hennes situation ohållbar. I den avlägsna skidorten Storlien vid norska gränsen har hon fått uppdraget att starta upp en liten polisstation med fokus på den ökande kriminaliteten mellan länderna. Nora ser framför sig lugna och händelsefattiga dagar och möjligheten till en nystart i livet. Men idyllen spricker när en äldre man hittas mördad på fjället och hans hustru är spårlöst försvunnen. Spåren leder långt bortom den lilla gränsorten – till Svalbard i Norra ishavet. Fallet rör upp starka känslor hos Nora eftersom hon växte upp i den arktiska ögruppen. I takt med att mordutredningen kommer allt närmare hennes eget förflutna tvingas Nora göra upp med det trauma hon i hela sitt vuxna liv försökt fly ifrån.
Nora har fått öknamnet stubinen från Svalbard på grund av hennes explosiva humör. Hon vill verkligen bättra sig men sedan händer det bara grejer. Vi förstår att hon varit med om något riktigt traumatiskt i sin ungdom gällande sin familj.
Nora ska jobba med polisen Adrian som också är nyinflyttad. Han kommer från Göteborg och har gått igenom ett jobbigt uppbrott från sambon. De har också hjälp av Kitty som ska fungera som någon slags kanslist. Kitty är 64 år och hoppas att hon ska kunna få vara med på ett hörn och lösa fall. Kitty är väldigt ensam och har tappat kontakten med sina barn sedan skilsmässan när de flyttade till Stockholm.
Jag gillade verkligen den här boken. Den var lättläst och hade ett otroligt driv. Handlingen berättas omväxande i nutid och dåtid och förutom våra huvudpersoner Nora, Adrian och Kitty så får vi också följa mordoffren och mördaren.
Det är en riktigt rå och hemsk historia. Våldet är verkligen besinningslöst.
Men när vi får veta anledningen blir det ännu värre. Speciellt när jag vet att det hänt på riktigt!
Boken är skriven av Mari Jungstedt och är den första i Polarserien.











