Att Backyard Babies är ett partyband hade jag förstått. Men inte hur pass mycket. Att läsa Blod, svett & dårar är som att läsa Mötley Crües The dirt. Men utan lika mycket sex.

Man fattar inte hur de klarat sig. Idioter!

Historien om Backyard Babies är otrolig. Att 4 barndomskompisar startade bandet för mer än 20 år sedan och fortfarande håller ihop med samma line-up.

Boken beskriver allt från första spelningen, skivinspelningarna, turnéerna och medlemmarnas historia. Det finns ett litet avsnitt där Dregen berättar om sin alkoholiserade fars självmord. Men det analyseras inget om det. Men man behöver ju inte vara en psykolog för att förstå att det måste ha påverkat honom.

I boken står också om att när Peder berättade att han skulle bli pappa reagerade Dregen med att gratulera men sa i samma andetag att han aldrig skulle kunna bli det eftersom det skulle förstöra hans kreativitet. Men jag läste en intervju i Close-up #119 att han inte verkade vara främmande för att bli pappa. Så man vet aldrig vad som är sant.

Boken är iallafall underhållande och fick mig (som aldrig aktivt lyssnat på Backyard Babies) att vilja lyssna på dem. Sen vet man ju aldrig avd som är sant i såna här biografier.