Etikettarkiv: biografi

by

Kjelle Berka från Högdalen

Kjell Bergqvist är av Sveriges mest kända skådespelare. Han har sin egen stil och jag har gillat honom i en hel del filmer. Dessutom har han  varit en hel del i skvallerpressen i och med sitt äktenskap med och skilsmässan från Yvonne Ryding.

I den här biografin berättar han om hela sitt liv. Från uppväxten i Högdalen i en kärleksfull familj till hur han oväntat blev antagen till Dramatens scenskola. det har varit nära flera gånger att han hamnat fel. Som efter han blev relegerad från gymnasiet efter att han tryckte upp en glass i ansiktet på rektorn och flyttade hem till sin morbro kassaskåpssprängaren Svenne och det blev lite för mycket bärs i några år.

Boken är väldigt lättläst och jag kunde inte sluta läsa. Den blev utläst på en och samma kväll. I och för sig är den är den ganska kort med sina 281 sidor. Det är intressant att läsa om Bergqvist karriär och om allt runt omkring. Jag kommer ihåg fejden han hade med Tom Hjelte. Kommer ihåg att jag tyckte att karln var en fjant med sina listor. Intressant var också det Bergqvist berättade om honom.

Jag gillade verkligen boken även om jag inte skriver under på allt vad Bergqvist säger och tycker. Vissa grejer är lite väl sexistiska, men det vet jag inte om han själv vet. Att kalla kvinnor för brallisar och annat är liet unket. Även när det handlar om en tid där det var okej.

Jag gav boken fyra stjärnor på Goodreads och kan verkligen rekommendera den.

by

Rikitikitavi

Rikitikitavi är artisten och skådespelaren Rikard Wolffs debut med en självbiografiska berättelse om sitt liv. Han har verkligen levt ett intressant liv.  Från uppväxten i Gubbängens radhuslängor, över tonåren i Karlstad och livet på teaterskolan i Skara. Från de omvälvande åren i åttiotalets Stockholm till idag. Här möter vi familjen Wolff, vänner, kollegor och kärlekar och inte minst Rikard Wolff själv – sidor som vi inte tidigare har sett, berättelser som vi inte tidigare har hört.

Rikitikitavi är Wolffs mammas smeknamn på honom.

Han berättar att han är den enda öppet homosexuella skådespelaren i Sverige. Det är ju helt otroligt! Jag gillar att Wolff berättar om sina egna mörkare sidor. Han ursäktar inte sitt beteende. Hans våldsamma svartsjuka, missbruk och hälsoproblem.

Jag lyssnade på boken via Storytel och det var Wolff själv som läste boken. Älskar hans röst! Han sjöng dessutom 12 olika sånger mellan kapitlen. Sånger som passade till innehållet. Jag blev faktiskt riktigt berörd av den här boken och hans sånger. Jag kan verkligen rekommendera den och gav den 4 stjärnor på Goodreads.

by

Dogge Doggelito

Det har gått tjugo år sen Dogge Doggelito och gruppen The Latin Kings på skivan Välkommen till förorten bjöd in Sverige till Alby och Norra Botkyrka. För den breda befolkningen var det ett okänt område, men genom Dogges texter växte det till en mytologisk plats, en förorternas förort.

Verkligheten de beskrev, en mångkulturell tillvaro med vapen, droger och bilstölder, hade ingen berättat om förut. Dessutom samplade de Astrid Lindgren – kaxigt stulet av ett gäng invandrare, som en kritiker skrev.

Under tio år var Dogge synonym med svensk förortshiphop. Alla ville ha en del av honom, kändisar, riksdagspolitiker och journalister. Ingen har fått så mycket respekt för sitt bidrag till den svenska hiphopscenen.
Samtidigt har ingen mötts med lika stort förakt när de lämnat den. När Dogge valde bort sin gatukredd för att iförd cykelbyxor göra reklam för Elgiganten, drabbades han av kulturelitens avsky.
I Ibland vill man bara försvinna berättar journalisten Kim Veerabuthroo Nordberg historien om Dogge Doggelito: om den fattiga uppväxten i Alby och genombrottet med The Latin Kings, de personliga tragedierna som ledde till att han hoppade av och den mörka perioden som följde, men också om kärleken till barnen och vägen tillbaka.

En riktigt intressant och välskriven bok som innhåller både glädje och sorg. Dogge har ju förlorat både en fru och ett barn. Han har förlorat kontakten med sina släktingar under  långa perioder.

Författaren Kim Veerabuthroo Nordberg har följt Dogge under flera år. Dessutom har han intervjuat vänner, familjemedlemmar, barndomsvänner, hans präst m.m. Men hans gamla bandmedlemmar från Latin Kings Chepe och Salla har vid flera tillfällen avböjt att delta.

Boken köpte jag på Books & Dreamseventet i Gasklockorna i Gävle, och fick den även signerad av Dogge himself.

IMG_6154[1]

by

Jag vill ju vara fri

IMG_5033[1]

Lena Nyman är en av de största skådespelarna och artisterna den svenska teater- och filmscenen ägt. Jag vill ju vara fri är den första fullständiga levnadsteckningen över henne.

Hon nådde till och med internationell ryktbarhet i Nyfiken-filmerna, som exporterade den svenska synden i slutet av 60-talet. ”Ägt” är förresten fel ord när det gäller Lena Nyman: hon gick alltid sin egen väg och följde sitt huvud och sin känsla för karaktärernas särart. Få har gjort så många olika roller som Lena, men hon förblev sin egen, för hon ville ju vara fri, fri att göra det hon trodde på, utan påtvingade gester och masker.

När Lena Nyman gick bort i februari 2011, 66 år gammal, kändes med ens att hon fattades oss. Tack vare ett unikt och rikt källmaterial i form av efterlämnade brev, dagböcker, bilder och memoarutkast tecknar kulturjournalisten Annika Persson ett levande och personligt porträtt av denna sammansatta scenkonstnär och människa, i den första biografin över Lena Nymans liv och verk.

Jag köpte boken till min mamma när hon fyllde år (tror jag). Hon läste den och jag blev sugen att läsa den med. Jag visste inte speciellt mycket om Lena Nyman. För mig är hon för alltid förknippad med Lovis i Ronja Rövardotter, men också med Släpp fångarna loss och Fröken Fleggman som jag såg otaliga gånger när jag var liten.  Jag vet att jag sett Sopor också, men jag har aldrig sett Nyfiken-filmerna.
Det här är en välskriven och respektfull biografi som visar på Lena Nymans storhet och hennes svagheter. Jag fick veta mer om denna fantastiska kvinna.  Läs boken!
Författare är Annika Persson.Helena på Dark Places har också läst boken. Läs hennes inlägg här.
by

A sucker for Guns!

Nej jag är ingen vapengalning. Jag menar naturligtvis Guns ’n Roses! Älskar musiken och är fascinerad av medlemmarna. Jag har läst Slashs biografi och en om bandet ( som jag inte kommer ihåg namnet på just nu). Nu har jag köpt Steven Adlers biografi My Appetite For Destruction för ett presentkort jag fick av J i födelsedagspresent ( + 50kr ur egen ficka). Vill läsa nu!!!

by

Blod, svett & dårar

Att Backyard Babies är ett partyband hade jag förstått. Men inte hur pass mycket. Att läsa Blod, svett & dårar är som att läsa Mötley Crües The dirt. Men utan lika mycket sex.

Man fattar inte hur de klarat sig. Idioter!

Historien om Backyard Babies är otrolig. Att 4 barndomskompisar startade bandet för mer än 20 år sedan och fortfarande håller ihop med samma line-up.

Boken beskriver allt från första spelningen, skivinspelningarna, turnéerna och medlemmarnas historia. Det finns ett litet avsnitt där Dregen berättar om sin alkoholiserade fars självmord. Men det analyseras inget om det. Men man behöver ju inte vara en psykolog för att förstå att det måste ha påverkat honom.

I boken står också om att när Peder berättade att han skulle bli pappa reagerade Dregen med att gratulera men sa i samma andetag att han aldrig skulle kunna bli det eftersom det skulle förstöra hans kreativitet. Men jag läste en intervju i Close-up #119 att han inte verkade vara främmande för att bli pappa. Så man vet aldrig vad som är sant.

Boken är iallafall underhållande och fick mig (som aldrig aktivt lyssnat på Backyard Babies) att vilja lyssna på dem. Sen vet man ju aldrig avd som är sant i såna här biografier.