Lena Nyman är en av de största skådespelarna och artisterna den svenska teater- och filmscenen ägt. Jag vill ju vara fri är den första fullständiga levnadsteckningen över henne.

Hon nådde till och med internationell ryktbarhet i Nyfiken-filmerna, som exporterade den svenska synden i slutet av 60-talet. ”Ägt” är förresten fel ord när det gäller Lena Nyman: hon gick alltid sin egen väg och följde sitt huvud och sin känsla för karaktärernas särart. Få har gjort så många olika roller som Lena, men hon förblev sin egen, för hon ville ju vara fri, fri att göra det hon trodde på, utan påtvingade gester och masker.

När Lena Nyman gick bort i februari 2011, 66 år gammal, kändes med ens att hon fattades oss. Tack vare ett unikt och rikt källmaterial i form av efterlämnade brev, dagböcker, bilder och memoarutkast tecknar kulturjournalisten Annika Persson ett levande och personligt porträtt av denna sammansatta scenkonstnär och människa, i den första biografin över Lena Nymans liv och verk.

Jag köpte boken till min mamma när hon fyllde år (tror jag). Hon läste den och jag blev sugen att läsa den med. Jag visste inte speciellt mycket om Lena Nyman. För mig är hon för alltid förknippad med Lovis i Ronja Rövardotter, men också med Släpp fångarna loss och Fröken Fleggman som jag såg otaliga gånger när jag var liten.  Jag vet att jag sett Sopor också, men jag har aldrig sett Nyfiken-filmerna.

Det här är en välskriven och respektfull biografi som visar på Lena Nymans storhet och hennes svagheter. Jag fick veta mer om denna fantastiska kvinna.  Läs boken!

Författare är Annika Persson.Helena på Dark Places har också läst boken. Läs hennes inlägg här.