Jag tycker att Johanna Lindbäck är en av de bästa ungdomsförfattarna i Sverige just nu. Alla hennes tidigare böcker har jag plöjt genom  på minsta möjliga tid. De tidigare böckerna är:

• En liten chock
• Min typ brorsa
• Tänk om det där är jag

 Saker om aldrig händer har jag fått vänta  på i flera veckor. Jag reserverade boken innan den hade kommit ut,och då hamnade jag som nr 7 i kön.

Boken handlar om Andreas som går sista året på gymnasiet. Sen föräldrarna skilt sig har han bott hos mamman i Luleå och varit hos pappan på helgerna. Men nu har hans arbetslösa mamma fått vikariat som sjukgymnast i Stockholm. Andreas flyttar alltså hem till pappan i Björsbyn. Men hans tjej Hanna börjar bete sig underligt. Är hon inte kär i honom längre? Samtidigt tar Andreas upp kontakten med sin f.d. bästis grannen Erik. Det är genom Erik han får reda på att Hanna synts med en annan kille. Hela Andreas värld rasar. Vem kan han lita på egentligen? Och hans så kallade kompisar, hur mycket visste de? Och Erik han är ju inte ärlig heller.  Kan man förlåta att någon ljuger för en när man blivit sviken förr?

Böckerna är realistiska. Det är sån´t som händer tonårskillar (och tjejer).  Det känns inte påhittat. Det är också skönt att huvudpersonerna har vanliga problem, inte alkoholiserade föräldrar, misshandel, anorexi eller någon form av missbruk. De är helt enkelt vanliga tonåringar.  Som fikar, kollar film, pratar, dricker te och tränar. De behöver inte bli dyngraka flera ggr í boken eller slåss. Det är bra att det finns såna förebilder i böcker också. Med det menar jag inte att detta är någon slags moralpredikan eller handbok i hur du ska leva. Killarna går ut och festar de med, men inte överdrivet mycket.  Slutet på boken är egentligen  inte ett slut. Man vet inte riktigt vad som kommer att hända. Men det är bara bra. Då kan man fantisera vidare på vad som händer huvudpersonerna.

Jag kommer att hålla utkik efter Johanna Lindbäcks nästa bok, när den nu kommer.