Ibland kan skenet bedra. En bok som verkar vara helt rätt visar sig istället vara det motsatta. Som denna bok… Med en framsida så vacker så borde den ju vara bra. Ja, ja jag känner till det gamla talsättet ” Don’t judge a book by it´s covers”, men ändå.  Texten på baksidan verkade också lovande:

”Säregna saker händer på öatna i den avlägsna och snökalla skärgård som heter St. Haudas Land. Egendomliga bevingade varelser fladdrar förbi i de frusna myrmarkerna. Albinovita djur gömmer sig i de snöhöljda skogarna. Maneter lyser i havets djup. Och Ida MacLaird är sakta på väg att förvandlas till glas..”

Till på köpet säger Publishers Weekly (inte för att jag hört talas om dem förr) att: ” Texten i Shaws roman, en kärlekshistoria och sorgesång, flödar elegant och är underbart drömlik, me de farofyllda öarna i samklang med karaktärernas mörka förflutna”

Jag försökte..Tvingade mig att läsa 50 sidor men sedan gav jag upp. Jag var inte ett dugg nyfiken på vad som skulle hända med karaktärerna. Jag blev helt enkelt inte fängslad. Inte en bok för mig tyvärr, men så kan det vara. Fin framsida var det iallafall. 🙂