Det här är den fristående fotsättningen på Ur vulkanens mun. Den tar vid tre år efter  resan till Sicilien. Anna och Mats har försökt intalar de sig själva. De har gått i äktenskapsrådgivning, de har försökt att gå vidare. Men tillslut är det Anna som tar steget och säger att hon vill ha skilsmässa. De flytta isär och skriver på skilsmässopapprena. Nu blir de varannan veckasföräldrar med allt vad det innebär.

Tyvärr så löser inte deras separation något. Ingen av dem kan riktigt gå vidare med sina liv. De hänger kvar i sina gamla roller. Anna känner sig som ett offer och känner sig illa behandlad. Mats tycker att Anna bara gnäller och inte tar något eget ansvar utan bara skyller på honom.

Varken Mats eller Anna är några speciellt  trevliga människor. De är båda småaktiga och själviska. Men Mats mamma tar väl ändå priset som anser att man absolut ska kämpa vidare för barnens skull. Hon vewrkar ju tycka att ett olyckligt liv som gift är bättre än ett liv som skild. Hennes åsikt får sin förklaring senare i boken.

Men mina sympatier ligger hos barnen. Molly som så gärna vill att allt ska bli bra igen och att mamma och pappa åtminstonde ska kunna prata utan att vara arga. Sebbe som är en riktig tonåring reagerar med att fjärma sig från båda föräldrarna, men ibland lyser den lilla pojken genom det hårda skalet.

Mats träffar ju ganska omgående en annan kvinna som han inleder ett förhållande med. Men tyvärr är han inte ärlig mot henne. Han säger en sak men menar en helt annan. Han är helt enkelt en feg stackare. Jag vill inte avslöja för mycket om bokens handling. 

Läs den själv om ni inte har gjort det.