När jag såg att Richard Yates roman Cold Spring Harbor hade kommit ut på svenska så reserverade jag den på direkten. Nu är den läst och I love it! Jag har tidigare läst Revolutionary Road och Easter Parade av honom och tycket mycket om dem med. Richard Yates har blivit en av mina favoritförfattare.

Boken utspelar sig till största del i samhället Cold Spring Harbor under tiden före, mellan och efter de två världskrigen. Cold Spring Harbor ligger på Long Islands norra sida och det är främst turister och sommarboende där.

Charles Shepard är en pensionerad armé-kapten som aldrig kommit över att han missade det första världskriget. Allt var redan över när han väl kom till Europa. Hela hans liv har präglats av detta 2misslyckande”.  Men han gifte sig och fick sonen Evan. Tyvärr var Evan mest till besvär under sina tonår. Han blev till och med arresterad en gång! (Hemska tanke 😉 ) Som tur var började han intressera sig för bilar och bilmotorer och fick ordning på sitt liv. Men så träffar han en flicka som han tämligen omgående gör med barn. De blir tvugna att gifta sig omgående. Tyvärr håller inte äktenskapet och dottern får han bara träffa en gång i månaden.

Evan tänker nu satsa på att gå på college. Men när han träffar Rachel Drake lägger han de planerna på hyllan för att gifta sig med henne. Paret flyttar till Cold Spring Harbor där de hyr ett hus tillsammans med Rachels mor Gloria och Rachels yngre bror Philip. Evan och Rachels förhållande håller inte riktigt för pressen det innebär att bo med Gloria som är mer än lovligt galen. Evan är inte heller någon speciellt mogen person, men det är inte Rachel heller.

Sakta men säkert går det åt skogenmed dem. Man förstår redan från början att det ska göra det. Den påminner mycket om hans tidigare böcker. Allt är kört för huvudpersonerna nästan redan från första sidan. De är dömda att leva tomma olyckliga liv.

Kapitelen berättas omväxlande ur Evans, Rachels, Phils, Glorias och Charles synvinkel. Jag tycker bäst om Phil av huvudpersonerna. Han är väl också den som kanske har en chans.

Slutscenen ( kan man säga det om en bok?) är riktigt hjärtskärande. Jag vill ju veta vad som händer  sen. Ett är dock säkert. Det blir inget: Och sen så levde de lyckliga resten av sina liv.