Pride and Prejudice eller Stolthet och fördom som den heter på svenska är en av mina absoluta favoritböcker. Jag har läst den ett oräkneligt antal gånger, jag har sett BBC-tvserien och filmen med  med Kiera Knightley en zillion gånger och jag läser gärna böcker som Me & Mr Darcy eller påhittade fortsättningar som Pemberly eller Miss Mary Bennets självständighet. (Men den sista var riktigt dålig).

När jag hörde att P.D. James hade skrivit  en bok som tar vid sex år efter  giftemålet mellan Elizabeth och hennes Mr Darcy,( och som dessutom skulle det ju vara en mordhistoria) så reserverade jag boken på biblioteket och nu är den läst.

Handlingen är denna: Elizabeth och Darcy bor på Pemberly med sina två söner. Jane och Bingley bor i närheten och de umgås ofta. Nu är det dags för deras årliga höstbal som varit en tradition sedan Darcys mor Anne levde. Men kvällen före balen händer något ohyggligt! En vagn kommer körandes i vild fart. I vagnen finns Elizabeths yngsta syster Lydia Wickham som gråter och skriker att hennes man Wickham har blivit mördad.

Darcy tar med sig sin kusin överste Fitzwilliam och advokaten Henry Alveston ut i skogen kring Pemberly för att hitta Wickham. Wickham åkte med sin fru och kapten Denny när Denny plötsligt krävde att vagnen skulle stanna och han hoppade ur och begav sig in i skogen. Wickham följde efter honom och en stund senare hördes skott.
Men när Darcy hittar Wickham är han inte alls död. Istället är det Denny som är död, och Wickham säger att han dödat sin vän. Men har han verkligen gjort det`Och varför har han så mycket pengar på sig?

Boken är ganska bra men jag irrriterar mig på att så mycket från Pride & Prejudice ska berättas igen. Det är säkert en tredjedel av boken som berättar vad som hände i den boken. Det blir riktigt irriterande ibland.  Jag förstod ganska snart hur en del av mysteriet hängde ihop, men inte vem som var mördaren.  Allt löser sig också lite för bra i slutet av boken. Typ en ” och sen levde de lyckliga resten av sina liv”.

P.D. James lyckas ändå riktigt bra med den här boken. Men framsidan är jätteful. Färgen! Oh my god färgen!