Boel och Oscar är Josefine Sundströms andra roman, den första hette Vinteräpplen och var riktigt bra.

De är nyblivna grannar i ett ombyggt bankpalats från sekelskiftet. Den ene är en före detta arkitekt som har bott i huset sedan han själv ritade om det. Den andra är en 30-årig gallerist, nyss hemkommen från en längre utlandsresa. De borde inte ha något gemensamt.

Men både Boel och Oscar bär på ouppklarad skuld, sorg och ilska över hur livet blivit. En vattenläcka i taket gör att de måste ta kontakt. Detta blir upptakten till en oväntad vänskap, och snart har deras påverkan på varandra blivit genomgripande.

Oscar är en gammal gubbe som är 90 år. Hans fru bor numera på ett ålderdomshem p.g.a. en demenssjukdom. Han har dålig kontakt med sin  dotter och blir allt mer isolerad.
Boel flyttar in i lägenheten under försöker han få kontakt med henne, men det är inte lätt. Båda har varit med om traumatiska händelser. Men när ett brev till Boel blir fellevererat till Oscar och han råkar öppna det börjar saker att hända

Jag tycker egentligen varken om Boel eller Oscar. Han är så självmedveten och vet bäst. Hon är så förorättad. Alla har varit dumma mot henne. Men tillsammans funkar de. Han bryr sig om henne och man förstår honom mer när man får veta mer om hans historia. En riktigt tragisk historia.

Boken blir faktisk helt okej. Inte lika bra som Vinteräpplen, men helt okej.

Boken köpte jag för 30 kr då den varit med i Akademibokhandelns Låna & Läs.