Spring så fort du kan du kan är den fristående fortsättningen på En sekund i taget av Sofia Nordin. Jag älskade den boken!
Den här är nästan lika bra! Jag köper historien till fullo.

Det är intressant att tänka sig en värld där nästan alla fått febern och dött. I förra boken handlade det främst och Ella och Hedvig. Den boken slutade ju med en riktig cliffhanger när de upptäcker en pojke.  Pojken är Ante som bott ensam i skogen under e  presenning. Han har alltid varit konflikträdd och har skuldkänslor över att han mer eller övergav sin egen mamma när hon blev sjuk.

Nu ska han bo med två tjejer i samma ålder som han själv. Hur ska det gå?

Jag vill inte berätta för mycket. Läs boken själv. Det lär komma en tredje del kan jag ju avslöja. Det kan ju inte sluta så här!

Så här står det om boken på Adlibris:

Ante tror att han är ensam om att ha överlevt febern, men plötsligt dyker Ella och Hedvig upp och han följer med dem till gården där de bosatt sig. Det är en lättnad att träffa andra människor, men det är svårt också. Hur gör man när man ska bo ihop och alla inte vill samma sak? Är det okej att bli kär och tänka på sex trots att världen har gått under? Och får man drömma om en framtid, trots att man är en fegis som bara sprang när man borde ha stannat?