När Thomas vaknar upp i en hiss minns han ingenting, bara sitt eget namn. När hissdörrarna öppnas möter Thomas en stor grupp tonårskillar, som liksom han själv har fått sina minnen raderade. De är inlåsta i ett stort område som omges av höga stenmurar. 

Allt de vet är att dörrarna till en enorm labyrint som omger dem öppnas varje morgon, och varje kväll stängs de. Labyrinten myllrar av dödliga faror, och väggarna i den flyttas dessutom varje natt.
På något sätt måste de försöka hitta ut, men hur?

Thomas blir ganska hårt behandlad av de andra killarna som ger honom öknamn och kallar honom för greenie. Det är tydligen någon form av initiation. Thomas ställer många frågor om deras situation men ingen vill ge honom några riktiga svar.

I vanliga fall kommer det bara en nykomling en gång i månaden. Men redan dagen efter Thomas ankomst så kommer det en flicka dit. Innan hon blir medvetslös säger hon – Allt kommer att förändras. I handen har hon också en lapp där det står : Detta är den absolut sista.

Thomas blir en  Maze Runner som springer runt i labyrinten på dagarna för att försöka hitta någon väg ut. På kvällarna återvänder de och ritar upp kartor. Men tiden håller på att rinna ut för dem. Allt kommer att förändras och de är inte längre trygga i Gläntan.

Jag gillar att karaktärerna är komplexa. Allt är inte svart eller vitt utan den berömda gråskalan. Ingen är bara en skurk eller en hjälte. Det är en mycket spännande bok med ett högt tempo som som jag läste med hjärtat i halsgropen. I större delen av boken har man ingen aning om någonting egentligen. Jag gillar det, men har sett att många irriterat sig på det. Jag kommer att läsa vidare i serien, men jag vet inte när och jag kommer att låna dem på biblioteket.

Maze Runner är den första i en kvartett  (det verkar inte finnas fristående dystopiska YA-böcker) där de andra delarna heter The Scorch Trials, The Death Cure och The Kill Order.  Författare är James Dashner.

Filmen hade premiär igår och den vill jag absolut se.