Jag fick den här i julklapp för 3 år sedan, men har alltså inte läst den förrän nu. Jag lånade ut den till en kompis mamma och sedan blev den kvar hos mamma och pappa. Jag har inte varit så sugen på att läsa svenska deckare på ett tag men nu var det dags.

Joona Linna är kriminalkommissarie vid Rikskriminalpolisen med en övermänsklig känsla för detaljer.

När en flicka rapporteras mördad på Birgittagården, en sluten anstalt för unga kvinnor med destruktivt beteende, blir Joona kallad dit. Han ser på den döda flickan i sängen. Han försöker skärpa blicken. Det är något märkligt med flickan. Det är svårt att koncentrera sig i ett rum nerstänkt av blod. Han lutar sig närmare, känner den söta doften från henne. Och plötsligt förstår Joona vad det är han ser.

När Joona Linna börjar söka efter svar sätts förödande krafter i våldsam rörelse. Sanningen är en älv som störtar ner i en sjö av eld.

Det är en riktig sträckläsningsbok som är svår att lägga ifrån sig. Visst är karaktärerna överdrivna, men det gör inget. Historien är bra och det riktigt kryper i mig av obehag när jag läser. Vi får dessutom veta mer om Joona Linna och hans personliga tragedi. Jag stör mig fortfarande på att hela Joona Linnas namn ska skrivas ut när det pratas om honom. Men så är det nästan med alla karaktärer. Dessutom har alla så ovanliga namn..
Vill absolut läsa nästa bok i serien Sandmannen som jag redan har hemlånad från biblioteket. Den senaste Stalker lär jag få vänta på. Jag har nr 376 av 41 exemplar.