Jag vet att många älskar den här boken. På Goodreads har den lite mer än 3 stjärnor, men jag tyckte inte alls om boken. Jag fick kämpa mig genom den och den enda anledningen till att jag läste klart var att jag ville se om den skulle bli bättre. Tyvärr blev den inte det enligt mig. Jag kunde inte förstå mig på Liz eller relatera till henne på något sätt. Jag tyckte att boken var fruktansvärt tråkig och inte särskilt välskriven.

Beskrivningen på boken är denna:

Klockan är 3 på natten och Elizabeth Gilbert ligger på badrumsgolvet och gråter. Hon är drygt trettio, hon är gift, har ett hus utanför stan, ett framgångsrikt jobb och försöker få barn – men hon är inte lycklig. En slitsam skilsmässa, en depression och en turbulent kärleksaffär senare bestämmer hon sig för att ta en ”time-out”. För att på allvar ge sig själv tid och utrymme för att finna sin livsväg bestämmer hon sig för att själv ge sig ut på en lång resa under nästan ett år. I den här boken får vi följa med på hennes reseäventyr. Hon börjar i Italien där hon lär sig konsten att njuta, i Indien konsten att nå sinnesro och i Indonesien hitta balans.

Läs den om du tycker att det låter som det är något för dig. Själv stör jag mig på att det måste hittas en gud eller flera för att hitta sig själv.