Villemo, Niklas och Dominic har hunnit bli nästan 40 år och än har inget hänt som förklarar deras unika gåvor. Men plötsligt börjar det ryktas om ett odjur. Ett odjur som kan döda utan att röra vid sina offer. Ett odjur som lämnar efter sig satans fotspår.

Villemo, Niklas och Dominic misstänker att odjuret är en av Isfolkets drabbade. Men var kommer han ifrån? Tillsammans med Elisa rider de ut för att oskadliggöra odjuret. Villemo upptäcker vad hennes uppdrag är: Att göra odjuret till en ny Tengel den goda. Ett uppdrag som inte är lätt på något sätt..

De ger honom namnet Ulvhedin, men Ulvhedin har bara lurat dem. Han kidnappar en snälla Elisa och rider mot Lindallen där Isfolkets skatt finns. Elisa som tycker att Ulvhedin är stilig blir mycket illa behandlad av honom.

Ulvhedin gör än mer skada när han kommer till Lindallén..

Jag tycker fortfarande om den här boken. Trots att den innehåller våldtäkt och annat tok. Jag förstår inte hur Elisa kan förlåta Ulvhedin för det han gjorde. Men det här är Isfolket och är skrivet på 80-talet. Då skulle det ju vara våldtäkter til höger och vänster.

Ulvhedin är riktigt rolig om man bortser från det han gör med Elisa. Han är en av mina absoluta favoriter.