Den vita staden är uppföljaren till Flickvännen som jag läste i april 2010. Vissa böcker stannar kvar hos en och den har verkligen gjort det.

I Den vita staden är Karin ensam kvar med sin lilla dotter Dream. Barnet som John ville ha.  De är ensamma kvar i det vita huset där det är närmast total misär. De tomma pizzakartongerna hopar sig tillsammans med allt annat skräp. Huset är mörkt och kallt efter att alla pengarna har försvunnit.

En dag knackar Kronofogden på dörren och Karin kommer att förlora huset och bilen. Hon har ju redan sålt allt annat av värde. Hur ska hon och Dream klara sig då? Karin försöker få hjälp hos Johns gamla kollegor och deras flickvänner. Men ingen vill ge henne hjälp.

Boken är kort, men är så välskriven.Jag älskar Ramqvist sätt att skriva.  Jag känner riktigt hur hopplöst allt är och hur deprimerad Karin är, men samtidigt blir jag så arg på henne. Hon är så naiv och dumdristig. Hon kan göra något åt saken. Men istället låter hon  allt gå för långt, igen.

Läs boken och föregångaren Flickvännen. Jag tror att den vita staden går att läsa för sig själv, men det ger mer att också läsa Flickvännen.