Året är 1857 . Abner Marsh är en flodbåtskapten som nyligen blivit av med nästan alla sina skepp. Hans firma håller på att gå under när den underliga Joshua York kontakar honom. York vill att de ska göra affärer, att de ska bli kompanjoner. Han verkar strunta i att det kommer ta minst ett decenium innan hans investering kommer att betala sig.

Joshua York som är spöklikt vit och som verkar vara mycket äldre än vad han ser ut erbjuder kapten Marsh en ny båt. En båt som kommer att bli den snabbaste på Mississippifloden. Det enda han kräver är att Marsh är ärlig mot honom, att han inte ställer några frågor om vad York gör eller vilka hans vänner är. Marsh går med på det, men under den första resan med Fevre Dreams börjar han förstå att något riktigt hemskt är i görningen. Marsh tar sig in i Yorks hytt och får veta mer än han egentligen ville.

Det här är naturligtvis en vampyrbok. En helt otroligt bra vampyrbok. Den hamnar absolut på min top 5 över de bästa vampyrböckerna jag läst.

Den är så välskriven och jag kände verkligen att jag var med på Missisippifloden, på slavmarknaden, på plantaget. George R.R. Marin är en fantastisk berättare.

Bokens onding Damon Julian var verkligen genomond. Han hade inga skrupler alls. Men han var också sårbar i och med att han inte riktigt var närvarande i ”nutiden”.Jag tänkte på Anne Rices beskrivningar att vampyrer blir avstängda några gånger under sin levnad. Juliand mänsklige medhjälpare Sour Billy var riktigt vidrig. Han var beredd att göra vad som helst för att ha Juliens gunst. Han hade ju blivit lovad att få bli en vampyr.

Jag gav boken 5 stjärnor på Goodreads. Boken läste jag till Vampyrbokcirkeln 7/2. Nu blev jag sugen på att forsätta läsa A Song of Ice and Fire. Jag har bara läst den första boken Kampen om järntronen 2011.