Wishfull Drinking är den andra biografin av Carrie Fisher som jag lyssnat på. Även denna gång är det Fisher själv som är uppläsare och det ger ännu mer till historien. Här berättar hon mer om sitt liv. Visst är det en del historier som jag känner igen från The Princess Diarist men här handlar det mer om hennes liv innan och efter Star Wars.

Hon berättar om sin uppväxt, om sin bror som till skillnad från henne varken blev kändis eller knarkare men som lyckades skjuta sig i benet med en pistol, om sitt äktenskap med Paul Simon och skilsmässan från densamme, om när hon blev lämnad av fadern till hennes dotter för en annan man.  Hon berättar också att hon är manodepressiv eller bipolär som hon antar att det kallas nu för tiden. Allt berättas med glimten i ögat. Det märks att Carrie Fisher hade en riktigt svart humor. Jag gillade henne ännu mer efter att ha läst den här boken.

Shockaholic är den tredje självbiografin av Carrie Fisher som jag lyssnat på. Även den här är riktigt bra. Den handlar om varför hon bestämde sig för att tillslut prova ECT (Electro Convulsive Therapy) och hur den förändrade hennes liv.

Hon berättar också om sitt relation  eller till största delen av sitt liv sin brist på relation med sin pappa sångaren Eddie Fisher. Vilken idiot! Eller jag antar att han var svårt psykiskt sjuk och oförmögen att förstå sig på andra människor. Tänka att knarka med sin dotter. Sjukt! Men mot slutet av hans liv verkar det ha fått en bättre relation.

Fisher berättar också om sin vänskap med Michael Jackson och hur det kom sig att hennes f.d. styvmor Elizabeth Taylor buttade ner henne i en pool.

Shockaholic är inte alls lika rolig som Wishful Drinking och The Princess Diarist. Visst skrattar jag ibland men hela boken har en allvarligare ton.

En av mina favorithistorier är dock den om när hon hamnade på en middag med Ted Kennedy och hon satte den mansgrisen på plats.

Jag lyssnade på båda böckerna via Storytel.