Läst i februari

Bildresultat för böcker

Februari var en kort månad och det blev inte många böcker som blev lästa. Men en får väl vara nöjd med det ändå. Jag har tittat desto mer på Netflix. Och tre av månadens helger har varit uppbokade med olika aktiviteter. Det är ju på helgerna jag läser mest numera. Förut när jag pendlade så läste jag mycket på tåget eller lyssnade på böcker medan jag rättade böcker. Nu blir det i och för sig boklyssnande på promenaden till/från bussen och på bussen till och från jobbet. Men det är inte alls samma tidsmängd som förr.

De här böckerna blev lästa:

Månadens favoriter: Björnstad, Imprudence & Rikitikitavi

Månadens sämsta: –

Månadens överraskning: Att Björnstad var så annorlunda än Backmans andra böcker men bara blev bättre och bättre.

Månadens besvikelse: Att jag läste så lite under andra halvan av månaden.

Böcker på svenska: 5 st

Böcker på engelska: 3 st

Egna böcker: 5 st

Rec.ex: 1

Böcker lyssnade via Storytel: 4 st

Tegelstenar: 1 ( Men både Ohlssons Davidsstjärnor och Backmans Björnstad var bra nära 500 sidors spärren.)

Böcker skrivna av kvinnor: 6

Böcker skrivna av män: 2

Hur har det gått med mina bokliga löften då?

  • Goodreads: Läsa 100 böcker. Jag har läst 21 böcker och ligger fem  böcker före.
  • Kaosutmaningen: 4 st ( har nu klarat av 11 av 35)
  • Läs minst två tegelstenar i månaden. Läste bara en…
  • Låt bli att köpa nya böcker. Nja. Det har ju varit bokrea men jag sa ju att det skulle vara ett undantag. Jag har inte köpt så många böcker fem stycken i en bokhandel och två på Adlibris. Jag har köpt tre böcker till för presentkortet jag fick av bror och Mya. Två av dem var till nästa träff med Vampyrbokcirkeln.

 

2 x Carrie Fisher

Wishfull Drinking är den andra biografin av Carrie Fisher som jag lyssnat på. Även denna gång är det Fisher själv som är uppläsare och det ger ännu mer till historien. Här berättar hon mer om sitt liv. Visst är det en del historier som jag känner igen från The Princess Diarist men här handlar det mer om hennes liv innan och efter Star Wars.

Hon berättar om sin uppväxt, om sin bror som till skillnad från henne varken blev kändis eller knarkare men som lyckades skjuta sig i benet med en pistol, om sitt äktenskap med Paul Simon och skilsmässan från densamme, om när hon blev lämnad av fadern till hennes dotter för en annan man.  Hon berättar också att hon är manodepressiv eller bipolär som hon antar att det kallas nu för tiden. Allt berättas med glimten i ögat. Det märks att Carrie Fisher hade en riktigt svart humor. Jag gillade henne ännu mer efter att ha läst den här boken.

Shockaholic är den tredje självbiografin av Carrie Fisher som jag lyssnat på. Även den här är riktigt bra. Den handlar om varför hon bestämde sig för att tillslut prova ECT (Electro Convulsive Therapy) och hur den förändrade hennes liv.

Hon berättar också om sitt relation  eller till största delen av sitt liv sin brist på relation med sin pappa sångaren Eddie Fisher. Vilken idiot! Eller jag antar att han var svårt psykiskt sjuk och oförmögen att förstå sig på andra människor. Tänka att knarka med sin dotter. Sjukt! Men mot slutet av hans liv verkar det ha fått en bättre relation.

Fisher berättar också om sin vänskap med Michael Jackson och hur det kom sig att hennes f.d. styvmor Elizabeth Taylor buttade ner henne i en pool.

Shockaholic är inte alls lika rolig som Wishful Drinking och The Princess Diarist. Visst skrattar jag ibland men hela boken har en allvarligare ton.

En av mina favorithistorier är dock den om när hon hamnade på en middag med Ted Kennedy och hon satte den mansgrisen på plats.

Jag lyssnade på båda böckerna via Storytel.