Ester Roxberg beskriver sina upplevelser när hennes pappa prästen Åke Roxberg  och trebarnsapappan plötsligt kommer ut som Ann-Christin. För att försöka förstå letar Ester efter ledtrådar i sin uppväxt. Hon har intervjuat sin pappa och läst gamla brev från sin farmor.

Alla blev förvånade när Åke blev Ann-Christine. Men för honom själv var detta ingen ny tanke. Redan vid 4-års ålder visste han. Han pratade till och med med sin mamma om det men hon sa att han inte fick prata om det mer så han tryckte undan tankarna.  Han berättade för sin fru innan de ifte sig, men mer var det inte med det.

Mest handlar boken Ester själv. Hur hon reagerar på att hennes pappa klär sig som en kvinna och till slut lever som en kvinna. Hon vill inte ses med sin pappa som Ann-Christine på stan. Hon ber honom till och med att klä sig som Åke när hon ska fira sitt bröllop.

Det hade varit mer intressant för mig att läsa Ann-Christines egen berättelse. Jag tycker att författaren känns väldigt självcentrerad. Men kanske är det så en reagerar. Visst  är det viktigt att en anhörigs upplevelse finns. Men den här var inte så välskriven. Den kändes rörig och motsägelsefull.

Jag lyssnade på boken via Storytel och gav boken 2 stjärnor på Goodreads.