Det är en riktig latsöndag här hemma. Det har inte blivit så mycket läst i helgen. I fredags var jag alldeles slut och orkade inte läsa. Igår var jag hem till bror och Mya och lekte med Theo och Thor. Varmt och skönt var det också. Sen käkade jag och sambon pizza och L kom över. Vi drack lite rosé och gick ner på Dirty Harrys där Incised och Arkaid spelade. Så bra spelning! Tyvärr var det inte alls så mycket folk där.

Sambon med Arkaidkillarna.

Vi kom inte hem förrän vid tre-tiden så en är lite slö idag.

Den här veckans smakbit kommer från Hemmet av Mats Strandberg. Joel har återvänt till hembyn efter 20 år när hans mamma blivit dement efter en hjärtattack som nästan tog livet av henne. Han måste sälja huset och flytta in henne på Tallskuggan som ålderdomshemmet heter. På Tallskuggan arbetar Nina som var Joels bästa vän. Hon ser inte fram emot att möta hon om igen.
Konstiga saker börjar hända på Tallskuggan när Joels mamma Monika flyttar in. Något ondskefullt verkar ha flyttat med henne dit.

Från s 20:

Det skrapar i stuprännan ovanför uteplatsen. Susar när en av svalorna som bor under taket störtdyker mot marken och sedan lyfter igen. Mamma verkar vakna till. Blinkar och ser rakt på Joel.Blicken är klar. Närvarande. Intelligent.
Hon är mamma igen.
”Nils väntar på mig”, säger hon. ”På andra sidan”.
Joel tänder en cigarett. försöker att dölja sin besvikelse. Han vet vad som kommer nu, och han vill inte höra det.
”Han har väntat  där hela tiden på att jag skulle komma. Jag vet inte om jag var i himlen. Jag tror det. Men sen tog dom tillbaka mig”.
Hennes bleka ögon börjar rinna. Och Joel önskar att han kunde tro på det mamma tror på. Att ljuset i slutet av tunneln och älskade anhöriga väntar med öppen famn vore något annat, något större, än hallucinationer orsakade av syrebrist i hjärnan. 
”Nils följde med mig men det är svårt för honom att stanna här på jorden. Han ska inte vara här. Det ska inte jag heller”.
Hon ser på Joel som ett litet barn som behöver tröst. Mamma som aldrig någonsin visade sig svag. Joel sträcker sig över bordet. Tar en av hennes händer i sin. Stryker henne över knogarna. Hör en vindby genom skogen på berget.
”Jag saknar honom så väldigt när an inte är här”, säger mamma. ”Han var så stilig, min Nils.”
Mamma blir tyst, försvinner igen, och Joel undrar om hon är bland minnena av pappa. Vad ser hon framför sig?

Fler smakbitar hittar ni hos Flukten fra virkeligheten. Men nu går Smakebitarna på sommarlov.