1987. Jim är nitton år och har stuckit från sitt gamla liv i Stockholm, där allt gått så fel och han svikit den person som betyder mest för honom. Han reser till Nya Zeeland för att bo hos sin farbror och hans familj. Äntligen ska han få en chans att vara sig själv eller kanske någon helt ny.
Men livet Down under blir mer komplicerat än han trott. Tiden hos farbroderns familj är bara början på en mycket omtumlande resa.
Jim är nämligen homosexuell och när hans farbror förstår det så blir han helt enkelt ivägskjutsad till ett hostel och lämnas där. Killen är 19 år och är i ett främmande land. Hur fan kan man göra så då?

Jag tyckte verkligen om boken. Vartannat kapitel följer Jim från barndomen medan de andra handlar om ”nutid” som då är 1987. Det är hjärtskärande att läsa om hur han mobbades i skolan. Jag blir också så fruktansvärt arg på hur hans farbror behandlar sin familj och Jim. Vilket svin!

Jag gillar att varje kapitel som utspelar sig i nutid (1987) inleds med en rad ur en låt från den tiden. Flera gånger börjar jag sjunga på låten eller måste kolla upp vilken låt det är.

Detta är en självbiografisk roman av Johan Ehn. Johan Ehn (f. 1967) är skådespelare och konstnärlig ledare för Teater Barbara i Stockholm. Han är också gift med författaren Mats Strandberg.

Läs boken! Jag gav den fyra stjärnor på Goodreads.