Det är söndag och dags för en smakebit. Det är numera Betraktninger som tagit över stafettpinnen.

I helgen har vi mest hållt oss hemma och fixat. Det har blivit rensat bland julgrejerna och i förrådet har jag röjt lite mer och fått ordning. Igår var Y & M här och fikade. De haade ju inte varit här sedan de hjälpte oss med flytten och då var ju allt i en enda röra. Nu är det betydligt bättre. Efter de åkt hem klädde vi julgranen och satt sedan i soffan och mös.
Idag kom svärföräldrarna hit och svärfar hjälpte sambon att täta ett ventilationshål i tvättstugan. Svärmor hade med sig en farligt god kladdkaka. Mums!

Sedan tog jag ett mycket långt bad och läste Mafioso av Ray Celestin. Det är uppföljaren till Yxmannen. Nu handlar det om Chicago 1928 och Al Capone styr staden men håller han på att tappa greppet?  Smakbiten kommer från s. 278:

Fotografen satt vid skrivbordet på Michaels och Idas kontor och berättade sin historia för dem med samma varma och nervösa röst som Ida hade hört över telefonen. Så här öga mot öga åtföljdes nervositeten av ett livligt kroppsspråk – handrörelser och xelryckniingar och huvudskakningar som engagerade åhörana. Han var lite äldre än Ida, senigt byggd och hade ljusgröna ögon som var rödkantade av trötthet.
Han berättade att en av Capones underhuggare, Benjamin Roebuck, blivit mördad i en gränd tre veckor tidigare, och att Roebucks flickvän, en kabarédansös, också dött och att två unga män som såg rika ut, en av dem med ärr på halsen, hade kastat hennes kropp från Ashland Avenue Bridge.