Att flytta från Linköping till Lidingö, en tjusig Stockholmsförort, när man ska börja sjuan är inte så okomplicerat som Ottilia hade trott. Ny i klassen, med världens mest pinsamma adress och rutiga byxor tar hon klassen med storm. Bokstavligt talat. Det där med att vara sig själv verkar inte vara något vinnande koncept på den här skolan. Men när skolan är slut för dagen bloggar Ottilia glatt om alla snygga killar som är väldigt intresserade av henne, om alla roliga klasskompisar som bara vill hänga, om sin sjukt skämmiga mamma och sin överperfekta storebrorsa.
Boken marknadsförs som en en trettonårig Bridget Jones, korsad med Sune som utspelar sig på Solsidan. Det är en bra beskrivning, men problemet är att jag som vuxen förstår det. Handlingen är så sjukt överdriven. Huvudpersonen Otto gör bort sig hela tiden på de mest otroliga sätten.Det hade räckt med några sådana händelser men nu blir de hur många som helst.
Alla vuxna beter sig också på ett mycket underligt sätt. Det finns inte en enda vettig vuxen.
Jag gav boken två stjärnor på Goodreads. Nu är ju inte jag målgruppen för boken som sägs vara 9-12-år, men nej bara nej. Nästa bok i serien Note to self: Vintersport går bort kom ut i början av oktober.