Fahrenheit 451

Guy Montag är ingen vanlig brandman. Han tänder eldar i stället för att släcka dem. På statens uppdrag bränner han böcker, alla gamla tryckta böcker som kan kallas »litteratur« och som därigenom förväntas kunna få folk att spåra ur och inbilla sig att de kan förändra världen. Han bränner både böckerna och husen där han hittat dem – ibland även människorna i husen, om de knusslar. Sedan åker han hem till sin hustru Mildred, som tillbringar dagarna framför TV:n.

Men så lär Guy känna Clarisse, en sjuttonårig granne, som får honom att börja tänka och han inser vilken kraft som finns i egna, självständiga tankar och vilken hjälp han får från den av alla så hatade litteraturen. Omgivningen registrerar hur Guy går från att vara en statens trogne tjänare till att bli statens fiende.

Fahrenheit 451 är den temperaturen då papper självantänder.

En otäck framtidsversion där samhället inte vill att människor ska tänka. Om de tänker kan de ju bli upprörda eller ledsna. Bättre är då att de ser på tv hela dagarna. Någon form av realitysåpa där programledaren vänder sig direkt till dig och tilltalar dig med namn.
Alla böcker bränns upp. Litteratur är farligt!

Jag tyckte om boken men den kändes lite ojämn. Tydligen var den ungefär hälften så lång när  Bradbury skrev den från början. Sedan ville de att den skulle bli dubbelt så lång så han stoppade in lite här och där.

Jag gav boken tre stjärnor på Goodreads. Jag vill gärna läsa något mer av Ray Bradbury.

4 thoughts on “Fahrenheit 451

  1. Lena skriver:

    Den där boken har jag tänkt läsa så länge. Hoppas det blir av någon gång.

  2. en bra läskig bok som så sann i många länder…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *