Världens vinter är den andra delen i Ken Folletts Århundradet-trilogi. Den första Giganternas fall handlade om fem familjer i Tyskland, England, Wales, Sovjetunionen och USA – vars liv flätas samman av kärlek, intriger och historisk dramatik. Vi fick då följa familjerna innan och under det första världskriget.
I Världens vinter följer vi en ny generation, men vi möter också huvudpersonern från förra boken.

Jag lär mig mycket under läsningen som jag inte hade koll på innan. Ken Follett har verkligen lyckats med att blanda fakta och fiktion. Det är mycket krig och elände. Han skyggar verkligen inte från att beskriva våldtäkter, tortyr, svält och andra hemskheter. Men det finns ändå någon slags ljus i mörkret. Kärleken till vänner, familjen och tron på en bättre morgondag.
Jag tycker verkligen om att följa de olika karaktärerna.  Visst blir det sorgligt ibland när de förlorar släktingar och kärlekar. Men det ordnar sig för nästa alla till slut. Det känns lite väl tillrättalagt ibland.

Jag gav boken tre stjärnor. Den är med sina 862 sidor minst 200 sidor för lång. Det hade inte behövts vara så många detaljerade beskrivningar av olika slag.

Den tredje och avslutande delen i trilogin heter Evighetens rand och den innehåller hela 1037 sidor! Jag planerar att läsa den under 2020.