Det är mars 1792 och Gustav III ligger död på Stockholms slott. På balkongen visar den nye regenten hertig Karl upp sig för folket.På borggården står Johanna som en gång var slottets pottunge med ett krampaktigt grepp om sin son Nils. Hon om någon vet vad hertigen är kapabel till. I en tid då kopplerskor lurar på krogarna, plitar griper lösdriverskor på gatorna och där de flesta försörjningsmöjligheter är stängda för en ogift mor är Johanna ändå fast besluten att glömma det som varit och skapa sig ett bättre liv. Men hur?

Inne i slottets förgyllda salar drömmer hertiginnan Charlotta om inflytande och makt. Tillsammans med sin hovmästarinna Sophie samlar hon tidens vittra fruntimmer i den hemliga kvinnosalongen Blåstrumporna.

Jag älskade den här boken! Ännu bättre än Barnabruden. Johanna är verkligen en favorit. vilke stark kvinna och vad hon är beredd att göra för sina barn. Jag är fortfarande intresserd av vad som händer vid hovet, men Charlotta sjunker mer roch mer i mina ögon. Hon känns bara mer och mer självisk. Jag förstår att hennes liv är hemskt, hennes man är ett praktarsel och hennes enda syfte är att producera ett barn men det går ju sådär. Men jag tycker ändå att hon kunde ta vara på sin vänskap med Sophie.

det jag tycker bäst om med serien är hur det visar på kvinnors utsatthet och fruktansvärda situation oavsett vilken samhällsklass det tillhör. De är aldrig något annat än mannens egendom och bäbisfabriker.

Jag läste boken på min Storytel Reader under Påskutmaning 2020 och gav den fyra stjärnor på Goodreads. Den hade fått 4,5 om alternativet fanns. Nästa bok i serien heter Räfvhonan och den ska läsas snarast!