De möts på en strand i Indien. Léna som har rest från Frankrike för att fly sina sorger och den föräldralösa flickan Lalita som har slutat prata.   

När Léna en dag dras i väg av en havsström springer Lalita efter hjälp. Lénas liv räddas och ett ovanligt band uppstår mellan kvinnan och flickan på stranden.  

Léna upptäcker att flickan inte går i skolan utan arbetar på en restaurang och hon bestämmer sig för att ge Lalita och de andra barnen i byn en skola att gå till. 

Jag tyckte om att läsa om Léna som vi vet har varit med om något hemskt. Hennes man är död men vi vet inte vad som hände. I början tycker jag att Léna känns  äldre. Jag ser henne som över 60 år. Men ju mer jag läser förstår jag att hon är i min ålder eller några år yngre.
Hon försöker fly från sitt trauma genom att åka till Indien. Väl där går hon blir hon så engagerad i Lalitas öde och tar hjälp av Preeti, den unga kvinnan som tränar andra kvinnor i självförsvar.

Det är hemskt att påminnas om hur lite kvinnor och flickor är värda i Indien. Ännu mindre om de tillhör det lägsta kastet.
Boken fick fyra stjärnor på Storygraph. Laetitia Colombani är författare till boken och jag har tidigare läst Flätan av henne.