På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

Det har varit mycket på jobbet den här veckan med frånvaro bland personal, vikarier som inte fungerar, möten, simskola, m.m. Nästa vecka är det studiedag på måndag och då får jag träffa min nya kollega för första gången, på tisdag är det föräldramöte, onsdag ämnesträff på en annan skola i rektorsområdet + den älskade simskolan. Så det lär bli fullt upp igen.

Men jag har hunnit läsa ut Författarmorden och Slottsmorden av Erika Rockborn och Konsten att vara Caroline av Peter Barlach. Jag har också läst något kapitel av The Shelters of Stone av Jean M Auel men den är ju så lång att det knappt märks.
Jag har också kollat på flera avsnitt av And just like that så nu har jag bara två avsnitt kvar av den andra säsongen.

Igår städade jag hela huset och lyssnade på Konsten att vara Caroline. Sen var jag med Thor och Theo när brorsan och Mya var på Lillasysters avskedsturné i Gasklockorna.

Idag jobbar sambon på förmiddagen sedan ska vi åka till hans morbror på födelsedagsfika och sedan till sambons föräldrar på middag.
Så jag hoppas hinna med lite bloggfix innan det är dags att åka.

Denna veckas smakbit kommer från Realitymorden av Erika Rockborn, från sidan 7:

Väskan var omöjlig att stäga. Hur hon än pressade ihop den så var det ett faktum. Josefin suckade. Hon kunde inte gärna dra med sig fler väskor på tåget än de två som nu låg på sängen. En enorm resväska och en större ryggsäck.
Uppgiven plockade hon ur den största väskan igen och började om. Få se nu, stövlar var väl ändå ett måste på en bondgård? Och så några kläder man inte var så rädd om förstås. Josefin såg framför sig en ladugård med många kossor på rad och föreställde sig hur det måste se ut på golvet runt omkring dem. Och hur de nyinköpta, blanka stövlarna skulle e ut efter att ha trampat runt där. Hon gjorde en grimas. Vad hade hon gett sig in på ? Det här var ju knappast något hon ville egentligen? Eller? När introduktionsprogrammet till Bonde finner kärlek hade sänts i våras hade hon sett det tillsammans med sin bästa vän Louise. Josefine kom ihåg precis hur de en onsdagskväll hade slötittat på tv samtidigt som de åt tacos. Så hade bonden Elias dykt upp i rutan. En snygg ung man som poserade tillsammans med en bedårande nyfödd kalv i famnen. Hans leedne var varmt och ögonen snälla.
”Där har du någon för dig!” hade Louise sagt med skratt i rösten. ”Du gillar ju stora killar med naturliga muskler.”